TidningsIda

– om böcker och språk

Önskan om läsning

Först vill jag bara förtydliga att ja, jag vet att min son bara är fyra månader gammal. Och att man då förmodligen är för liten för att visa tydligt vad man vill. Men jag väljer ändå att tolka det faktum att han tittade på och sträckte sig mot boken på soffbordet som att han ville att vi skulle läsa.

För när jag drog boken mot oss sträckte han ut händerna mot den och när jag öppnade den och började läsa om alla djuren i djungeln som rynkade pannan utan att veta varför satt han precis stilla i mitt knä och bara lyssnade. Den där lilla killen som i stort sett aldrig är helt stilla. Sedan kunde vi dessutom fortsätta med historien om Katten, Hunden och molnen innan han tröttnade. Så mysigt.

För övrigt är det en väldigt bra bok. Korta sagor som tar fem–tio minuter att läsa, med bilder som det finns mycket att titta på på vartannat uppslag och på de andra är det mest text, men ändå några små bilder att titta på. Helt perfekt för någon som inte orkar lyssna så länge, men när läsaren (jag) ändå vill läsa mer än “får”, “ko”, “häst” vilket det verkar vara tänkt att man ska läsa för barn i den här åldern.

Det ska börjas i tid

I helgen var vi i Ullared och shoppade lite (okej då, mycket) saker inför bebisens planerade ankomst i slutet av november. Och självklart kunde inte jag – eller sambon för den delen – hålla oss när vi gick förbi avdelningen med böcker. Det blev en del enkla böcker till att börja med, men min favorit var absolut den här lådan full med klassiska sagoböcker. Visst är den fin?

IMG_7294

Nostalgi med nya tankar

mio-min-mioSenast jag läste Mio, min Mio tror jag att jag var ungefär nio år gammal. Jag minns att jag satt uppkrupen i en fåtölj eller liknande på biblioteket i skolan, uppslukad. Jag minns också att jag aldrig sett filmen, eftersom min fyra år yngre syster försökte se den men blev så rädd att hon sedan vägrade se den tillsammans med mig (och jag ville inte se den själv).

Sådana här böcker är intressanta att läsa om när man är äldre och har ett annat perspektiv på saker och ting – framför allt efter att ha sett dokumentären och läst biografin om Astrid Lindgren. Bilden av den ensamme Bo Vilhelm Olsson som inte vill gå hem till sina fosterföräldrar som bara tycker att han är i vägen är hemsk. Hans dröm om att ha en riktig pappa, en stark och viktig person som älskar honom över allt annat, är hjärtskärande.

Det är också intressant hur riddar Kato, ondskan personifierad, inte heller tycker om sig själv. Alla fruktar honom och han är hemsk mot de som bor i Landet i fjärran. Men när Bo, eller Mio som han ju heter där, kommer för att göra slut på honom är det nästan som om han har längtat. Han står inte själv ut med att vara den onda människan med ett hjärta av sten. Också lite sorgligt, på något vis.

Det är en mörk saga, men självklart med ett lyckligt slut. Och det är lite det jag älskar Astrid för. Hon vågar vara mörk och låta karaktärer vara elaka. Men de är inte svartvita. Och man är aldrig för liten eller för ensam för att drömma.

T T T
Titel: Mio, min Mio
Författare: Astrid Lindgren
Förlag och år: Rabén och Sjögren (1954)
Typ och sidor: Inbunden – 183 sidor

Åh, underbara Astrid

dennadagenSå fort jag hörde att det skulle komma en biografi om Astrid Lindgren visste jag att jag ville läsa den. När jag hade sett dokumentären på tv i julas blev jag ännu mer säker. Det finns så många sidor hos mina största förebild som jag totalt hade missat, och som bara gör henne ännu större i mina ögon.

Jag var orolig att biografin och dokumentären skulle ta ut varandra. Men det blev tvärtom. Det verkar nästan som att de har pratat med varandra och bestämt vem som ska fokusera på vad för att det inte ska krocka. Självklart måste saker förekomma i båda, men det den ena bara nämner kort går den andra in på djupet på.

Genom att läsa om hela hennes liv får jag så många nya bilder av den kvinna som varit min förebild i så många år, ja snarast hela mitt liv. Och också en förståelse till varför hon skriver som hon gör och vad olika saker i de olika böckerna egentligen betyder.

Astrid Lindgren var långt ifrån bara en duktig sagotant. Hon var också en fantastisk människa. Det visar biografin på ett mycket tydligt sätt. Läs den.

T T T T
Titel: Denna dagen, ett liv – en biografi över Astrid Lindgren
Författare: Jens Andersen
Förlag och år: Norstedts (2014)
Typ och sidor: E-bok – 432 sidor