Annorlunda juldagsläsning

Hoppas att ni alla fick en lika fin julafton som jag, trots det tråkiga vädret. Men god mat, trevligt sällskap, mysig stämning och fina klappar räcker gott och väl. Det blev inte så många litterära klappar, men jag var skyldig till att ge två och fick två själv. Den ena, en läslampa att sätta på boken/plattan, invigde jag redan i går kväll och i dag har jag tagit mig an den andra. En lite annorlunda bok för att vara mig, i form av samlade serier om Nemi.

Men även om serieböcker inte direkt är vad jag läser i vanliga fall så är Nemi fantastisk och det är ju bra att vidga sina vyer. Så det blir en perfekt juldagsbok medan regnet öser ner utanför fönstret.

Jag väntar gärna

Jag har varit lite dålig på det här med Annikas bokbloggsjerkor, men nu tänkte jag ta tag i det igen. Helgens fråga lyder:

Läser du helst bokserier eller föredrar du fristående böcker eller kanske en mix av båda?

Jag föredrar båda; av den enkla anledningen att båda har sina fördelar. På ett sätt är det kul när man får fortsätta lära känna karaktärer och följa med i deras värld lite längre och på ett annat så är det ganska skönt att man har kommit till slut när sista bladet är vänt.

Och självklart beror det på boken i sig. Hade Harry Potter varit samma sak om det bara varit en bok? Förmodligen inte. Och där finns också exemplet på den egentligen bästa kombinationen; det är en serie med samma karaktärer och en grundläggande problematik men varje bok är i sig fristående. DET är det bästa. Vilket ofta finns inom kriminalboks- och deckarvärlden också. Samma detektiv/polis/journalist/person i huvudrollen men ett avslutat fall per bok.

Dessutom – om det är en serie så upptäcker jag gärna serien i dess linda. Det är så kul och spännande att få vänta tills nästa del släpps och man får köpa/låna hem den. Jag väntar mer än gärna på nästa del i en bra serie. Och under tiden roar jag mig med böcker som är helt fristående.

Långt svar – kort sagt: Jag tycker allra bäst om en blandning.