En lite svagare andra bok

Sjöwall/Wahlöö – Mannen som gick upp i rökMannen som gick upp i rök – Maj Sjöwall & Per Wahlöö.I januari bestämde jag mig för att detta skulle bli våren då jag läste hela Roman om ett brott-serien. Mannen som gick upp i rök är andra delen; välskriven och lite småbra sådär, men efter att ha älskat Roseanna så blir jag besviken. Martin Beck får i uppdrag att resa ner till Ungern för att leta reda på den svenske journalisten Alf Matsson, som har försvunnit under en reportageresa till landet. Beck tvingas bryta sin semester för att ge sig av och leta – allt i den största hemlighet eftersom varken staten eller tidningen vill att det ska komma ut att Matsson har försvunnit.

Men det finns lika lite spår efter den försvunna journalisten i Ungern som det fanns i Sverige. Den lokala polisen är helt ointresserad av att hjälpa till. Fast, det är såklart inga problem för Martin Beck. Förr eller senare kommer han någonting på spåren.

Det är ett ganska lågt tempo i boken och jag misstänker starkt att det är detaljen som drar ner läsupplevelsen allra mest. Jag tycker fortfarande om sättet de skriver på, språket flyter lätt och till och med vackert emellanåt, men jag har svårt att engagera mig i historien när det inte händer så mycket. Och när Beck väl börjar se lösningen går det i stället väldigt snabbt framåt.

Jag förstår även, till stor del tack vare förordet, att det finns en hel del politik invävd i historien. Jag har lite svårt att se den, och kanske blir det ett problem för mig och min läsupplevelse.

Kanske är det en mellanbok. Kanske blir det återigen lite bättre när jag får gå vidare till Mannen på balkongen. Men det är ändå en helt okej kriminalroman.


Titel: Mannen som gick upp i rök
Författare: Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Förlag: Piratförlaget
Första utgivningsår: 1966
Typ: E-bok – 135 sidor

En modern klassiker med scener från min hemstad

Sjöwall/Wahlöö – RoseannaRoseanna – Maj Sjöwall & Per Wahlöö.
Jag har ju bestämt mig för att jag äntligen ska ta mig igenom hela Roman om ett brott av Sjöwall/Wahlöö. Trots att jag lyssnat på Roseanna en gång så började jag i den änden, fast den här gången som e-bok. Och visst ser jag delar som jag inte tänkte nämnvärt på första gången. Men det är synd att namnet Beck är så fast förknippat med de senare filmerna, för det är lite svårt att låta bli att tänka på Peter Haber när jag läser – och de stämmer inte riktigt. Vilket ju inte heller är meningen, så vi lämnar det.

Roseanna tar sin början i Bergs slussar i Motala – min hemstad – och det är någonting som gör den här boken extra intressant för just mig. För jag får ta en liten promenad genom min stad i en tid som inte riktigt liknar nuet, och det är väldigt trevligt. Men allt börjar som sagt i kanalslussarna, där man under ett arbete plötsligt råkar fiska upp liket efter en död kvinna. Ingen vet vem hon är eller hur hon hamnade där. Martin Beck kallas ner från Stockholm för att hjälpa Motalapolisen – men det går trögt. Spåren leder ingen vart och ingenting vill gå deras väg. Men Beck är envis och vägrar släppa det – vilket är tur för fallet.

Den här boken kom ut första gången 1965 och var början på Sjöwall/Wahlöös deckarsvit. Visst finns det saker som är daterade, som skrivmaskinerna och den ständiga rökningen överallt, men till största delen skulle boken lika gärna både kunna utspela sig och vara skriven i dag. Och kanske är det just där dess styrka ligger – i att det är en modern klassiker som aldrig kommer att kännas daterad. Trots det relativt låga tempot är det spännande och fast det är en deckare så känner jag mig aldrig säker på att mördaren faktiskt kommer att åka fast. Det är ganska skönt, för det gör det lite annorlunda och lite bättre.

Roman om ett brott-sviten inleds starkt och om det håller sig hela vägen till den tionde boken kan jag nog förstå varför författarparet lyfts fram som starten på det svenska deckarundret. Vi får se.


Titel: Roseanna
Författare: Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Förlag: Piratförlaget
Första utgivningsår: 1965
Typ: E-bok – 162 sidor

En liten läsutmaning

Ända sedan Torka aldrig tårar utan handskar: Sjukdomen tog slut har jag famlat i luften efter något nytt att läsa. Några gånger har jag också lyckats fånga något, men ångrat mig innan jag hunnit öppna dem. Jag hittar helt enkelt inget som känns rätt just nu.

Men så hittade jag in till Den läsande kaninen och plötsligt kändes läsningen så självklar. Hon skriver hur hon återupptagit sitt lyssnande på Sjöwall/Wahlöös böcker och det gav mig en enorm inspiration. Ända sedan jag lyssnade på Roseanna har jag velat läsa hela serien Roman om ett brott men av någon anledning har det inte blivit av.

Men nu så. Det får bli min “vår”-utmaning (här i Kalmar är det just nu mängder av snö så speciellt vårigt är det inte, men jag vet inte vad jag ska kalla det för annars). Nu ska jag läsa hela serien, inklusive Roseanna och det ska bli gjort före sommaren. Tack för den inspirationen!