När det vänder

Till helgens bokbloggsjerka hos Annika finns det två frågor och man väljer om man vill besvara bara den ena eller båda. Självklart kan jag inte låta bli att ta båda.

1. Har du läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång? Varför?
Jag tyckte mycket om Hungerspelen, mest på grund av den person som Katniss får vara. En ung, stark tjej som klarar sig själv och som verkligen inte behöver någon man att luta sig mot. Hon går sin egen väg. Men i den andra och tredje boken slutade jag tycka om dem. Dels för att handlingen blir lite för skruvad och fantasy-aktig för min smak, men mest för att jag inte riktigt gillar hur Katniss förändras. Ibland tänker jag att jag skulle ha slutat läsa efter den första boken.

2. Vilken bok har haft det perfekta slutet?
Härom veckan skrev jag en krönika om hur jag gillar oväntade kärlekshistorier och oväntade slut, det vill säga även när det inte alltid slutar lyckligt. Därmed kanske mitt val kan råka spoila lite, men jag tycker nog faktiskt En dag har det perfekta slutet. För att författaren vågar låta oss tvivla på om de ska bli ett par hela vägen och sedan slå till med det slut vi minst av allt hade väntat oss.

Vilket slut (?)

De sex misstänkta - Vikas SwarupDe sex misstänkta
Vikas Swarup
Bra Böckers förlag (2010)

För sex år sedan sköt filmregissören  Vicky Rai ihjäl en servitris, av den enda anledningen att hon vägrade servera en drink. Nu har han blivit frikänd och ska fira alltihop med en stor fest, med många inbjudna. Men på festen blir han i stället skjuten själv, när lamporna slocknat av okänd anledning. Sex personer hittas med skjutvapen i fickorna eller handväskan och frågan är vem av dem som sköt Vicky Rai. Bland annat tycker tidningens krönikör att det är en väldigt intressant fråga att diskutera.

Boken är uppbyggd i flera olika delar, med sex kapitel i varje del. Ett kapitel för varje person som är misstänkt. Man får lära känna dem som personer i ett kapitel, få reda på deras relation till Vicky Rai i ett annat och hur det kommer sig att de var på festen i det tredje. Man lär kort sagt känna personerna och får reda på att alla har giltiga anledningar att mörda Vicky Rai. Såklart.

Jag hade till en början en förhoppning om att detta skulle vara en riktigt bra pusseldeckare, kanske lite i Agatha Christies spår. Men jag fick fel. Det är långt, svårtläst (kapitlena är väldigt långa och innehåller knappt några nya stycken) och lite långsökt. Det hade kanske räckt med tre eller fyra personer, men sex är några för mycket för att jag ska orka vara intresserad. Det är inte att man blandar ihop personerna, nej, deras personligheter blir tydligt åtskilda och man vet vem som är vem. Men de är för många och det tar alldeles för lång tid att komma fram till det som är det relevanta.

Och slutet sen… Jag ska inte spoila det, även om jag egentligen skulle vilja för att kunna beklaga mig lite. Men jag kan kort sagt säga att jag tycker att man inte kan sluta en bok som är uppbyggd på det här sättet, på det sätt som den faktiskt slutar.

Jag blev kort sagt besviken. Tyvärr så lyckas inte Vikas Swarup leva upp till den succé som Vem vill bli miljardär var.