Hur långt är det värt att läsa?

Just nu (eller snarare de senaste tre veckorna) har jag kämpat med att försöka ta mig igenom nästa bokcirkelbok – Den gode lögnaren av Nicholas Searle. Med stor betoning på försöka. Det går nämligen inte.

Jag kommer inte in i den och jag tycker inte om det jag läser. Nu är jag typ halvvägs och inser att jag nog inte kommer att komma så mycket längre till imorgon kväll heller. Frågan är om jag ska tvinga mig att fortsätta sedan.

För hur långt måste man egentligen läsa för att kunna säga att man gett den en ärlig chans? Jag brukar alltid skryta med att jag nästan aldrig slutar läsa böcker, utan tar mig igenom i hopp om någon slags helhet i slutet. Men samtidigt börjar jag inse, nu när jag inte läser riktigt lika mycket längre, att det är slöseri med tid. Varför lägga energi på en bok jag måste kämpa mig igenom när det finns så många andra bra böcker jag vill läsa?

Hur långt läser du innan du bestämmer dig för att lägga en, vad det verkar, dålig bok åt sidan?

Envis som bara den

Hur många sidor/kapitel ger du en bok innan du lägger undan den om den inte tilltalar dig över huvud taget?

Ja, det är frågan som Annika vill ha svar på den här veckan. Och egentligen finns det nog ett ganska kort svar på den. Jag lägger helt enkelt sällan undan böcker.

Det finns tips som säger 50 sidor, någonting med din ålder, halva boken… Ibland tänker jag att hundra sidor är ett bra mått. Men sen struntar jag ofta i det och fortsätter ändå, trots att jag inte tycker om det jag har framför mig.

Två böcker kan jag minnas som jag inte har läst ut de senaste åren. Sagan om ringen fick trots två försök (där jag lade ner försöken på ungefär samma ställe båda gångerna) finna sig i att bli förpassad till bokhyllan. Luftslottet som sprängdes lades undan när det blev för mycket fakta och i stället väntade jag på filmen.

Kanske när jag i de flesta fall in i det sista en förhoppning om att det faktiskt ska ta sig. Att slutet ska vara det som väger upp för att resten av historien inte riktigt föll mig i smaken. Eller också är jag helt enkelt bara väldigt envis.