Svårt att veta vad jag ska förvänta mig av Bokens afton

Read More

Mycket spänning, en hel del om båtar, lite barnlitteratur, människohandel och en biografi. Årets bokens afton i Kalmar är både spretig och inte på samma gång. Mest för att det är så många olika bitar och jag känner att jag har svårt att veta vad jag egentligen ska förvänta mig. Såhär i förväg känns det som att kvällen kan bli både fantastisk och sådär (för det är sällan det faktiskt blir dåligt).

Dagens Barometern med alla mina recensioner.

Jag har läst alla de aktuella böckerna i förväg (läs recensionerna här) och man skulle ju kunna tro att det gör att jag vet någorlunda vad jag har att vänta mig. Men nu är det ju faktiskt inte så att man måste vara en estradör för att vara en bra författare, och ofta är det någon som haft en lite halvdålig bok som lyckas överraska mig rejält. Vi får väl se. Det här tror jag i alla fall att jag kommer att kunna förvänta mig:

Sofi Oksanen kändes redan när namnen släpptes som det största namnet. Och det är hon egentligen oavsett hur bra hennes framträdande kommer att vara. Det är stort att för första gången bjuda in en engelskspråkig akt och jag är nyfiken på hur publiken kommer att ta emot det. Däremot är jag lite rädd att just Sofi Oksanen kanske inte är den mest spännande att lyssna på. Boken är rätt svår att prata om och därför hoppas jag i stället på att hon vågar fånga oss genom att vara personlig och berätta om sig själv.

Håkan Nesser borde ha vanan inne när det gäller att stå framför folk. Vilket kan vara både positivt och negativt. Förmodligen kommer vi få en del kärleksförklaringar till hunden Norton, eftersom det är det den ena boken han ska prata om handlar om, och det är nog faktiskt historier som gör sig bättre på scen än i bokform.

Lars Einarsson och Ann Rosman har vissa beröringspunkter, även om den ena skrivit en faktabok och den andra en kriminalroman. Båda handlar ju om vrak och dykning, även om det är på helt olika sätt. Därför är jag också orolig för att de riskerar att fastna i för mycket detaljer – hur ska Lars Einarsson på 20 minuter kunna prata lagom mycket om Kronanvraket? När det gäller Ann Rosman vill jag gärna höra mer om det hon skriver om i efterordet till Vågspel, varför hon fastnade för dykarhistoriken, men samtidigt är jag rädd att det kan bli tråkigt om det framförs på fel sätt.

När det gäller Christer Lindarw är jag dock inte rädd för att det kan bli tråkigt. Är det någon som är van att stå på en scen så är det ju han. Och med tanke på hur mycket anekdoter det finns från hans liv så är jag inte orolig för några tråkiga 20 minuter. Jag hoppas nog på att han får äran att avsluta alltihop, det kommer att bli trevligt i så fall.

Cilla och Rolf Börjlind har enligt mig den bästa boken i kvällens uppställning, men det är alltid lite lurigt när två författare ska samsas om utrymmet på scenen. Förhoppningsvis är de så pass vana vid att dela på fokuset att det kommer att funka bra. Och som alltid när det gäller författarpar hoppas jag på att få veta mer om hur de jobbar tillsammans rent konkret.

Och så kvällens presentatör Josefine Sundström som ska försöka binda ihop allting och samtidigt prata om sin egen barnbok Sagasagor. Som programledare har hon ju rejäl erfarenhet och jag hoppas att hon har läst de andra böckerna och vågar ställa några frågor till författarna i stället för att bara fördela ordet var tjugonde minut. Det är då det blir som bäst.

Så, det var alla. Många författare blir det. Kanske för många till och med. Men vi får som sagt se. Det kan bli hur som helst och jag kan ha helt fel. Jag återkommer i frågan i kväll.

När det inte går att lyssna 

Read More

Jag försökte verkligen lyssna på när Sofi Oksanen satt i ABF:s monter och pratade om Norma. Men jag klarade bara av en liten stund. Dels var ljudet på hennes mikrofon inte tillräckligt bra för att jag skulle höra därifrån jag stod. Dels tyckte jag att intervjuaren pratade för mycket själv. 

Så jag gav upp. Jag får helt enkelt vänta till november och Bokens afton i Kalmar. Och läsa boken under tiden. 

Lite mycket deckare, men en stor applåd för Oksanen

Read More

En av de saker jag sörjer mest med att jag i år valt att bara åka på Bokmässan torsdag-fredag är att jag bara har en chans att se Sofi Oksanen då, i ett litet kort monterprogram på fredagen. Alla större samtal hålls nämligen med henne under helgen – och då är jag ju inte längre där.

Därför blev jag nu i stället oerhört glad över att hon kommer till självaste Bokens afton i Kalmar i november. Även om det fortfarande bara blir ett cirka 20 minuter långt framträdande om hennes senaste bok Norma så får jag något mer, en chans att sitta ner och lyssna. Trots att jag aldrig hört henne prata och faktiskt bara har läst hennes roman Utrensning (som är helt otroligt bra) så är det någonting med henne som lockar. Jag har en känsla av att det kommer att bli riktigt bra. Om inte annat så är det ett stort, internationellt namn som dessutom innebär ett framträdande på engelska – för första gången i Bokens aftons historia.

Jag har i flera år trott att Bokens afton-publiken är redo för en engelsk programpunkt och applåderar verkligen arrangörerna som till slut vågat göra detta. Nu återstår bara att se hur publiken tar emot detta. Bra, hoppas jag, så att det kan innebära fler internationella bokningar de kommande åren (Jojo Moyes? Sharon Bolton?)

Programmet i övrigt då? Ja, det känns helt okej. Jag har inte läst någonting av de andra (förutom presentatören) men för mig är både Cilla och Rolf Börjlind, Ann Rosman och Håkan Nesser  först och främst deckarförfattare, även om jag vet att åtminstone Håkan Nesser även skrivit annat. Christer Lindarw kan ju konsten att ta en publik och lär förmodligen bli den roligaste punkten. Och årets faktapunkt tillika lokala inslag – Lars Einarsson med sin bok om regalskeppet Kronan som förliste utanför Öland i slutet av 1600-talet – intresserar säkert många, men jag har inte en aning om hur bra han är på att förmedla faktan till en publik. Så det kan bli både upp och ner, och jag känner att jag i år har för dålig koll för att sia om exakt hur bra kvällen kommer att bli.

Kvällens presentatör Josefine Sundström överraskade när hon var på Bokens afton för ett par år sedan och jag tror faktiskt att hon funkar ännu bättre i presentatörsrollen. Sedan får även bokningen av henne en liten applåd av mig – hon ska prata om sin barnbok Saga-sagor.

Så stort plus för barnbok och engelskspråkig författare. Minus för enkel, aningens tråkig lösning med många deckarförfattare. Men bra blir det nog, oavsett.

Nu ska jag bara förbereda mig genom att läsa de aktuella böckerna också.

Läs mer om alla Bokens afton-författarna här.

Åtta böcker att se fram emot i september

Read More

September brukar alltid vara en bra bokmånad. Det är ju de facto Bokmånaden med stort B. Den 22 drar Bokmässan i Göteborg i gång och väldigt många förlag och författare ser till att deras böcker finns tillgängliga till just den helgen.

Det här året känns inte som något undantag. Jag är pepp på mina två dagar på mässan (torsdag-fredag) och har gått igenom boksläppen under september i jakt på böcker jag vill läsa. Jag har förmodligen missat en hel del, men jag har hittat åtta stycken som helt klart lockar mig:

Florence Stephens förlorade värld – Lena Ebervall och Per E Samuelsson
Författarparet Ebervall/Samuelsson är alltid bra på att dramatisera historiska händelser, även om de också är väldigt tydliga med att visa vad de tycker om det de skriver (som exempelvis när de visade väldigt tydligt vem de tror är Palmes mördare). Den här gången går de tillbaka i tiden till början av 1900-talet och det småländska Huseby bruk, där Florence, som har en stark kärlek till kungahuset bor. Det kan helt klart bli intressant.

Björnstad – Fredrik Backman
Alla Fredrik Backmans böcker har blivit succéer och nu ger han ut sin fjärde bok lagom till Bokmässan. En bok som han själv beskriver som den mest seriösa han hittills skrivit. Det behöver ju i och för sig inte säga så mycket, men jag har gillat de andra böckerna (mest En man som heter Ove och Britt-Marie var här) och känner på mig att jag kommer att göra det med den här med. Trots att den huvudsakligen ska handla om sport.

Norma – Sofi Oksanen
Egentligen tycker jag inte om övernaturligheter, men jag har en vag känsla av att Sofi Oksanen kommer att göra det bra. Det ska  även vara “ett mörkt familjedrama med magiska undertoner”. Nyfiken blir jag i alla fall.

Flickan och skammen – Katarina Wennstam
Katarina Wennstam är en författare vars böcker jag tänker att jag borde läsa igenom allihop av. Jag har läst typ tre stycken och verkligen tyckt om dem, både hur de är skrivna och ämnena hon väljer. Den här gången är ämnet just hur man sett på kvinnor och deras sexualitet, skrivet i reportageform.

Ekon av längtan – Tamara McKinley
Tamara McKinleys böcker brukar vara lättlästa och kunna sträckläsas. Lite mysiga, men ändå med en allvarlig underton. Tyvärr sätter jag ofta upp hennes böcker på listor över böcker jag vill läsa, men läser dem sällan.

Bara jag vet vem jag är – Sture Bergwall
Det har skrivits många böcker om Thomas Quick/Sture Bergwall. Men nu har han helt själv (?) skrivit sin version av allt som hänt. Något som absolut känns intressant att läsa, och man kan ju hoppas på att han fått bra hjälp att berätta historien.

Toner i natten – Jojo Moyes
Ska man läsa feel good ska man läsa Jojo Moyes. Så är det helt enkelt.

Baserad på en sann historia – Delphine de Vigan
Egentligen har jag ju inte läst någonting av Delphine de Vigan förut, men jag blir ändå nyfiken på den här boken. Hon ska skriva om hur man skriver baserat på sanna historier, och eftersom sanna historier i allmänhet intresserar mig så blir det här lockande.

Tungt, på ett bra sätt

Utrensning
Sofi Oksanen (2010)
357 sidor

Läst till den Nordiska utmaningen; Finland

Två kvinnor som har blivit lidande av samhällets och historiens utveckling, en ung och en gammal. Den äldre kvinnan Aliide, som hemlighåller allt som har med sin syster att göra och den unga kvinnan Zara som flytt undan det liv hon trodde skulle bli bra, men visade sig leda in i våld och prostitution. Båda har de hemligheter för varandra, men de hör ihop. Zara vet varför, Aliide börjar ana men vill inte se sanningen. Hon vill lämna det förflutna bakom sig.

De båda kvinnornas historier varvas med varandras. Aliides kamp för att överleva och gömma mannen hon är hemligt förälskad i vid torpet i Estland. Zaras väg från hemmet i Vladivostok och mormors trygga famn till otryggheten i Berlins prostitution. Det är starkt och så otroligt mycket mer känslosamt än vad jag någonsin hade kunnat ana. Någonstans djupt inom mig drog jag mig för att börja läsa, av rädsla för att boken skulle vara tung på ett jobbigt sätt. Men den visade sig vara helt tvärtom.

Jag tycker fortfarande att den är tung, men jag ser på det med andra ögon nu. Den är framför allt djup och stark. Den berör och jag känner med både Aliide och Zara och blir frustrerad över att de inte vill berätta sina hemligheter för varandra.

Om resten av böckerna i den Nordiska utmaningen är lika bra kommer jag att bli glad. I december är det Island som gäller, och då lutar jag åt någon bok av Arnaldur Indridason.

Så kan det gå…

… när en god vän tar med en in i en bokhandel sådär helt oväntat. Och om hon köper fyra böcker så måste man själv ju också köpa fyra. Speciellt som det finns flera bra orsaker till att göra det:

  • Det var tag 4, betala för 3 på alla pockets i bokhandeln.
  • Jag borde läsa En dag för att själv ta reda på om den är så fantastisk som ryktet säger, och för att kunna se filmen och säga att boken var bättre.
  • Jag tycker väldigt mycket om Tamara McKinley och måste läsa en bok till av henne.
  • Jag behöver en bok till av Jo Nesbö för att ta reda på om jag gillar Harry Hole eller inte .
  • Jag tänkte hoppa på en Nordisk utmaning och eftersom det är Finland som gäller i november så tänkte jag att Sofi Oksanen blir toppen.

Giltiga anledningar?