Jag kunde inte låta bli…

IMG_4933Innan den fjärde Millennium-boken släpptes tänkte jag att jag inte hade något behov av att läsa den. Jag behövde inte bidra till hajpen ännu mer.

Men så när den kom tänkte jag av någon anledning om. Jag vill veta om den är värd hajpen. Jag vill veta vad jag halv kritiserat, och vad jag pratat om. Så på lunchen tog jag en sväng förbi bokhandeln och införskaffade den.

Nu är jag snart på väg att börja läsa. Jag slog precis nyss upp den första sidan. Så vi får se om jag inte kan lägga den ifrån mig, eller om det är tvärtom. Återkommer i frågan.

 

Nej, där tog det stopp

Det ska ganska mycket till för att jag inte ska läsa klart en bok jag väl påbörjat. Alla böcker förtjänar en ärlig chans och därför tycker jag att den chansen borde sträcka sig längre än första kapitlet. Dumt, kanske. Men därigenom har jag också läst en del böcker som jag kanske inte skulle ha fått ta till mig om jag varit den som gav upp i första taget.

En dålig handling eller alldeles för mycket fakta i en skönlitterär bok är två saker som kan stoppa mig. Men det behöver för den skulle inte innebär att det alltid gör det. Nej, ibland är jag faktiskt så urbota korkad att jag fortsätter ändå, och inser på sista sidan att jag inte borde ha fortsatt, för det lönade sig inte i slutändan. Men vem vet, en dag kanske det gör det?

Det finns dock en sak som kan hindra mig rejält. Och den saken är språket. Att handlingen är dålig kan jag stå ut med, bara någonting gör att jag orkar ta mig vidare. Men när det är en dålig handling och även ett dåligt/jobbigt/slarvigt/konstigt språk tar det stopp. Där går det inte att fortsätta.

Sagan om ringenDe senaste åren tror jag dock bara att det finns två böcker som jag inte läst klart. Sagan om ringen och Luftslottet som sprängdes. Sagan om ringen gav jag mig dessutom på två gånger, men fastnade i exakt samma kapitel båda gångerna och kom verkligen inte vidare. Så den är därigenom en av de böcker jag har insett att jag aldrig kommer att läsa. Vilket kanske är logiskt, för det är inte min genre.

Luftslottet som sprängdesLuftslottet som sprängdes är konstigare. Jag kämpade mig igenom de första 300 sidorna av Män som hatar kvinnor, men när jag väl gjort det älskade jag boken. Eller, älskade kanske är ett för starkt ord, men jag tyckte väldigt mycket om den. Så jag fortsatte direkt och slukade Flickan som lekte med elden. Men i tredje delen tog det stopp. Tvärstopp. För då blev det för mycket Säpo och fakta om ryska spioner och kors och tvärs och hittan och dittan. Nej, det gick inte. Det spårade ur totalt. Och därigenom blev inte heller den trion utläst.

Men det är ju bara en liten liten del av allt jag läst. Så det mesta kämpar jag mig igenom även om jag inte gillar det. Dumt eller smart – ja, det är nog en hårfin gräns däremellan.