Inte riktigt det slut jag hade velat ha

revoltRevolt – Suzanne Collins.
Redan när jag började läsa sista delen i Hungerspelen-trilogin hade jag på känn att jag skulle bli besviken. För efter att ha läst Fatta eld kunde jag räkna ut åt vilket håll det hela skulle vändas i Revolt. Och det blev ungefär exakt som jag hade trott – vilket inte riktigt är min stil.

Men jag gillar fortfarande Katniss som person, men jag tycker att det är synd att hon så ofta hamnar i valet och kvalet mellan Peeta och Gale. I första delen gillade jag att hon var stark och självständig, men ju längre tiden går desto mer beroende blir hon. Vilket man i och för sig kan förstå – hon har ju hela landets förtroende när revolten mot de styrande i Panem blir allt allvarligare.

En sak som jag tyckte om i första boken som återkommer nu när slutet närmar sig är kärleken till familjen och det är fint. Katniss kärlek till sin lillasyster och mamma får återigen ganska stort fokus och hon är inte bara en del i Hungerspelen eller kriget. Och det uppskattar jag.

Men så här efter att ha läst hela serien tror jag att jag skulle ha nöjt mig med att bara läsa Hungerspelen. Det hade räckt för min del.

T T
Titel: Revolt
Författare: Suzanne Collins
Förlag och år: Bonnier Carlsen 2010
Typ och sidor: E-bok – 293 sidor

Det här tog helt fel vändning

fatta-eldFatta eld – Suzanne Collins.
Katniss och Peeta kom tillbaka hem till distrikt 12 som segrare och trodde att allt det hemska var över. Men de kan inte ana vad deras vinst i Hungerspelen gjort med landet – och hur det påverkat styret i landet. Och ingen av dem hade nog räknat med att årets Hungerspel skulle bli en specialvariant, enbart bestående av tidigare vinnare. En tävling med ett enkelt mål – att bli av med förra årets upprorsmakare.

Medan jag föll pladask för Hungerspelen  så är Fatta eld ungefär som jag hade väntat mig att första boken skulle vara, innan jag började läsa den och insåg mitt fel. Nu känns allt lite överdrivet och skruvat; tävlingarna, Katniss effekt på landet och presidenten och att de båda måste kasta sig handlöst in i en tävling igen – samtidigt som de spelar lyckligt kärlekspar. Nja. Här försvinner ju det jag gillade med den första boken. Katniss får inte längre tillåtelse att vara den starka, självständiga kvinnan – varken av presidenten eller författaren.

Jag saknar den Katniss jag lärde känna i Hungerspelen. Och den historia som tog mig med storm. För Fatta eld gör mig knappt ens sugen på att läsa vidare. Även om jag måste veta hur alltihop slutar.

T T T
Titel: Fatta eld
Författare: Suzanne Collins
Förlag och år: Albert Bonniers förlag 2012
Typ och sidor: E-bok – 286 sidor

Verkligt och bitskt

hungerspelenHungerspelen – Suzanne Collins.
Det tog lång tid, men till slut har även jag läst historien om Katniss, Peeta och de andra och den absurda tävlingen som varje år äger rum i landet Panem. Jag undvek den eftersom jag inte trodde att det skulle vara någonting för mig, det lät overkligt och nästan fantasy-aktigt.

Men jag hade fel. För Hungerspelen är så mycket mer än så, på flera plan dessutom. Dels så fastnar jag för det faktum att Katniss får vara en ung, stark och självständig kvinna som ändå får vara sårbar och verklig. En av oss, men med en edge. Hon jagar och är familjeförsörjaren och hennes familj är hennes allt. Det är så hon hamnar i Hungerspelen, den hemska tävling som varje år kräver att varje distrikt i landet skickar två ungdomar till en arena för att döda varandra  medan hela landet ser allt på tv – och bara en av dem kan vinna. Katniss lillasyster Prims lottas till att delta, men Katniss tvekar inte att ta sin systers plats. Om inte det är kärlek, så säg.

Dels så gillar jag också att det handlar så mycket om samhället vi lever i. Panem är visserligen ett framtida land, efter att vår nutida värld lagt ner all energi de kan på att förgöra varandra, men det är trots allt människor det handlar om och det är människor som är som vi. Samma dumma krig, samma fåniga tankar. Kritiken lyser igenom på ett bra sätt och jag älskar att det är en ung kvinna som får vara symbol för det.

T T T T
Titel: Hungerspelen
Författare: Suzanne Collins
Förlag och år: Månpocket 2009
Typ och sidor: Pocket – 304 sidor

Lyckan i att bli totalt överraskad

Ända sedan jag började förstå vad Hungerspelen egentligen handlar om har jag varit övertygad om att det inte är någonting för mig. Men innan dess hade jag redan hunnit köpa den, och den har därför blivit stående i min bokhylla i mer än två år (som jag skrivit tidigare).

Varför? Det frågar jag mig nu när jag fullkomligt har slukat den, blivit förälskad i Katniss och bara vill veta mer och mer. Det är ju en Ronja Rövardotter-historia, en stark kvinna och på något konstigt sätt verklighetstroget trots att det egentligen borde vara helt otroligt. Allt som jag brukar leta efter. Varför har ingen förklarat att det förmodligen borde passa mig?

Men samtidigt är det det här som är så fantastiskt. Att bli så totalt överraskad, när man ger sig in i en bok med förutfattade meningar. Nu vill jag genast kasta mig över Fatta eld – och det är en himla tur att den finns att låna som e-bok på biblioteket!

Nu så!

Read More
Hungerspelen – Joanne Collins

Hungerspelen – Joanne Collins

Två år och åtta månader från köp till att jag gav mig i kast med den. Så gick det till när det gäller Hungerspelen. Just när jag köpte den var det många som läste den och hyllade den, vilket fick mig att bli pepp på att läsa den. Sedan föll det och annat kom emellan. Sedan tänkte jag att det inte var något för mig. Och sedan glömde jag bort den.

Men nu är det dags. 50 sidor är lästa och jag ser potentialen. Kanske var det värt väntan?