Åtta böcker att se fram emot i september

Read More

September brukar alltid vara en bra bokmånad. Det är ju de facto Bokmånaden med stort B. Den 22 drar Bokmässan i Göteborg i gång och väldigt många förlag och författare ser till att deras böcker finns tillgängliga till just den helgen.

Det här året känns inte som något undantag. Jag är pepp på mina två dagar på mässan (torsdag-fredag) och har gått igenom boksläppen under september i jakt på böcker jag vill läsa. Jag har förmodligen missat en hel del, men jag har hittat åtta stycken som helt klart lockar mig:

Florence Stephens förlorade värld – Lena Ebervall och Per E Samuelsson
Författarparet Ebervall/Samuelsson är alltid bra på att dramatisera historiska händelser, även om de också är väldigt tydliga med att visa vad de tycker om det de skriver (som exempelvis när de visade väldigt tydligt vem de tror är Palmes mördare). Den här gången går de tillbaka i tiden till början av 1900-talet och det småländska Huseby bruk, där Florence, som har en stark kärlek till kungahuset bor. Det kan helt klart bli intressant.

Björnstad – Fredrik Backman
Alla Fredrik Backmans böcker har blivit succéer och nu ger han ut sin fjärde bok lagom till Bokmässan. En bok som han själv beskriver som den mest seriösa han hittills skrivit. Det behöver ju i och för sig inte säga så mycket, men jag har gillat de andra böckerna (mest En man som heter Ove och Britt-Marie var här) och känner på mig att jag kommer att göra det med den här med. Trots att den huvudsakligen ska handla om sport.

Norma – Sofi Oksanen
Egentligen tycker jag inte om övernaturligheter, men jag har en vag känsla av att Sofi Oksanen kommer att göra det bra. Det ska  även vara “ett mörkt familjedrama med magiska undertoner”. Nyfiken blir jag i alla fall.

Flickan och skammen – Katarina Wennstam
Katarina Wennstam är en författare vars böcker jag tänker att jag borde läsa igenom allihop av. Jag har läst typ tre stycken och verkligen tyckt om dem, både hur de är skrivna och ämnena hon väljer. Den här gången är ämnet just hur man sett på kvinnor och deras sexualitet, skrivet i reportageform.

Ekon av längtan – Tamara McKinley
Tamara McKinleys böcker brukar vara lättlästa och kunna sträckläsas. Lite mysiga, men ändå med en allvarlig underton. Tyvärr sätter jag ofta upp hennes böcker på listor över böcker jag vill läsa, men läser dem sällan.

Bara jag vet vem jag är – Sture Bergwall
Det har skrivits många böcker om Thomas Quick/Sture Bergwall. Men nu har han helt själv (?) skrivit sin version av allt som hänt. Något som absolut känns intressant att läsa, och man kan ju hoppas på att han fått bra hjälp att berätta historien.

Toner i natten – Jojo Moyes
Ska man läsa feel good ska man läsa Jojo Moyes. Så är det helt enkelt.

Baserad på en sann historia – Delphine de Vigan
Egentligen har jag ju inte läst någonting av Delphine de Vigan förut, men jag blir ändå nyfiken på den här boken. Hon ska skriva om hur man skriver baserat på sanna historier, och eftersom sanna historier i allmänhet intresserar mig så blir det här lockande.

Det går för snabbt!

Återkomsten
Tamara McKinley (2010)
Pocket – 328 sidor

Tamara McKinley och jag kommer bra överens. När jag första gången läste Matildas vals blev jag totalt förälskad och sedan dess har jag hunnit med några av hennes böcker. Men den här hade jag missat och blev därför väldigt glad när jag råkade snubbla över den i en bokhandel.

Den glädjen varade sisådär halvvägs in i boken. Det var sådär mystiskt och härligt som bara McKinleys romaner kan vara. Lulu får plötsligt reda på att hon av någon anledning äger en häst i sitt hemland Tasmanien och kan självklart inte låta bli att åka tillbaka. Men hennes gammelmoster Clarice vill av någon anledning inte att hon ska lämna det trygga England för någonting som hon inte ens minns, eftersom Lulu lämnade Tasmanien som barn. Men det hindrar henne inte och på Tasmanien finns både det ena och det andra mysteriet. Varför hennes mamma verkar hata henne är ett, men det huvudsakliga mysteriet är vem som har gett henne hästen Ocean Child?

Så långt är allting som det ska vara. Men plötsligt får allt sin lösning. Bara sådär, vips. Och vad ska då resten av boken ägnas av? Kärleksproblem (hm, undra hur det kan gå med dem? – Förutsägbart), familjeproblem (också förutsägbart) och den invärtes kampen om hon ska stanna kvar eller åka tillbaka till England. Men det är inte lika spännande. Jag hade velat ha kvar mystiken längre, få fundera på den mystiske mannen bakom hästen och inte veta. Andra halvan av boken blir mest en transportsträcka mot slutet, som däremot kommer helt pang på. Och plötsligt är allt över. Jaha?

Jag är besviken, det kan jag inte hymla med. Och jag blir ledsen för att jag blir besviken, eftersom första delen av boken, innan Lulu vet någonting om vem som vill ha henne tillbaka till Tasmanien, är verkligen underbar. Men så bryts förtrollningen och det blir en vanlig kärleksroman. Tyvärr.

Mysigt mystiskt

Jag har precis (för en sisådär fyrtio sidor sedan) öppnat min relativt nyinköpta Tamara McKinley-bok. Min fjärde av henne, tror jag bestämt att det blir. Och jag känner redan av den där mysiga och mystiska känslan som jag gjorde första gången jag läste Matildas vals och sedan har känt av i de andra böckerna.

Det här bådar riktigt gott.

Så kan det gå…

… när en god vän tar med en in i en bokhandel sådär helt oväntat. Och om hon köper fyra böcker så måste man själv ju också köpa fyra. Speciellt som det finns flera bra orsaker till att göra det:

  • Det var tag 4, betala för 3 på alla pockets i bokhandeln.
  • Jag borde läsa En dag för att själv ta reda på om den är så fantastisk som ryktet säger, och för att kunna se filmen och säga att boken var bättre.
  • Jag tycker väldigt mycket om Tamara McKinley och måste läsa en bok till av henne.
  • Jag behöver en bok till av Jo Nesbö för att ta reda på om jag gillar Harry Hole eller inte .
  • Jag tänkte hoppa på en Nordisk utmaning och eftersom det är Finland som gäller i november så tänkte jag att Sofi Oksanen blir toppen.

Giltiga anledningar?