8 kvinnliga författarfavoriter den 8 mars

Read More

kvinnor

Jag har rätt många kvinnliga favritförfattare, inser jag när jag går igenom min bokhylla. Och vad passar då bättre än att välja ut åtta av dem till internationella kvinnodagen?

Jojo Moyes: Mästaren på feelgood i mina ögon. Det är historier som får en att må bra, men som ändå inte bara är fluff. Både Livet efter dig och hennes andra – speciellt de med historiska inslag – har helt andra kvaliteter också.

Anna Gavalda: Fransyskan som varit en favorit ända sedan en kompis tipsade mig om Tillsammans är man mindre ensam. Jag gillar att det egentligen inte händer så mycket, utåt sett, i hennes böcker. I stället är det de små grejerna som får karaktärerna att växa.

J K Rowling: Trots att det var längesedan jag läste böckerna om Harry Potter går det inte att komma ifrån vad hon gjorde med mig genom dem. Jag är henne evigt tacksam för att hon skapade Hermione, den tuffa plugghästen som sådana som jag fick möjlighet att få en stark förebild i.

Belinda Bauer: Egentligen skulle det vara Mörk jord som står där, men den äger jag tyvärr inte. I stället får Skuggsida representera en deckarförfattare som är som bäst när hon skriver ur barnens perspektiv.

Kristina Ohlsson: Den här listan har med tre deckarförfattare, men det här är nog den absoluta favoriten. Jag fastnade i första boken jag läste och sedan dess har jag plöjt allt hon skrivit, oavsett om det är deckare eller skräck eller debattböcker. Hon är brapå att berätta, helt enkelt.

Liza Marklund: Den tredje deckarförfattaren. Jag vet inte riktigt vad det är jag gillar med henne egentligen, men även här har jag varit henne trogen sedan den första boken jag för många år sedan fick låna av min moster. Förmodligen fascinerades jag av Annika Bengtzon bland annat för att jag ville bli journalist. Och så blev det ju, även om det inte var på samma sätt som Bengtzon.

Tatiana de Rosnay: Franskt igen, och även här en författare som är oerhört duktig på att skildra relationer och tankar. Det visade sig dessutom på Bokmässan 2014 att hon var fantastiskt trevlig och rolig, och det är ju alltid ett plus.

Caitlin Moran: Innan Bokmässan 2013 hade jag knappt en aning om vem hon var, men tack vare bokbloggskollegor som var helt galans inför hennes seminarium föll jag också pladask. Och hennes Konsten att vara kvinna är kanske dessutom den bok som passar allra bäst att lyfta fram i dag. Det är roligt, tänkvärt och sant om hur det är att klara sig som kvinna i männens värld. Läs den.

När lycka och framgång inte är samma sak

ryskt_black

Nicolas Kolt hade aldrig tänkt bli författare. Men när han plötsligt av en slump får veta att hans numera döda pappa inte var fransk utan rysk börjar en historia rulla upp sig i hans huvud. Hans egen familjs historia. Han väljer dock att berätta den ur en äldre kvinnas perspektiv, vilket visar sig vara helt rätt. Boken Brevet blir snabbt en storsäljare, filmatiseras och huvudrollsinnehavaren får en Oscar. Kan det bli bättre än så?

Nicolas verkar ha det perfekta livet, på ytan. Han tror att han genom att skriva den här historien har gjort upp med alla spöken från det förflutna. Men det har samtidigt förändrat honom. Han är besatt av sig själv, vad andra tycker om honom. I alla fall om du frågar hans familj och före detta flickvän.

Nicolas är en klyscha, en fördomsfull bild av en ung man som inte klarar av att hantera sin framgång. Men på något sätt gör det mig ingenting, trots att jag i vanliga fall inte riktigt gillar det. Genom att beskriva honom på det sättet får hon fram hans våndor över att inte lyckas skriva en ny bestseller på ett riktigt bra sätt. Han är vidrig på många sätt – hans själviska sidor, det faktum att han tar med sig en kvinna han egentligen inte älskar på lyxsemester – men emellanåt kan jag inte låta bli att tycka synd om den unge mannen som inte vet var han kommer ifrån och vart han är på väg.

Det kanske inte är Tatiana de Rosnays bästa bok – hemligheterna avslöjas lite väl häftigt framåt slutet, och jag köper inte riktigt vissa av Nicolas slutsatser– men det är välskrivet och lätt att läsa. Perfekt höstläsning, med andra ord.

T T T
Titel: Ryskt bläck
Författare: Tatiana de Rosnay
Förlag och år: Sekwa 2014
Typ och sidor: Danskt band – 399 sidor

Den fantastiska Tatiana de Rosnay, del två

IMG_1593.JPG

Lördagens höjdpunkt bestämde jag förlängt sedan skulle bli seminariet med Tatiana de Rosnay. Faktum är att det är huvudanledningen till att jag köpte seminariekort för lördagen.

Höga förväntningar, minst sagt. Men jag blev inte besviken. Tatiana blir intervjuad av Kattis Ahlström (som jag också gillar skarpt) om allt från hemligheter till familjer och hur man skriver.

Hon är både allvarlig, rolig, tänkvärd och informativ. Hon förklarar bestämt att det är något speciellt med manliga, unga författare som blir framgångsrika – de blir helt enkelt för uppfyllda av sig själva och missar allt annat. Ett klart manligt drag, eller?

Hemligheterna är det som gör igenom i alla hennes böcker, vilket till stor del kommer från att hennes egen familj har många hemligheter. Och att alla människor har hemligheter, vad de än säger.

Men framför allt pratar hon om skrivandet. Hur uppfylld man är som författare när man håller på att skriva en bok. Och om att det inte är samma sak att skriva som barn som som vuxen. Hon började skriva böcker redan som 11-åring, men på ett helt annat sätt. Då var det historien i sig som var viktig, när den var klar var den klar. Nu handlar det om så mycket mer och man får gå tillbaka och förbättra tills allt känns perfekt.

Det ger mig hopp. Jag var också den lilla flickan som skrev och skrev, utan tanke. Kanske kan jag någon gång förmå mig att skriva en bok på riktigt, som vuxen. Jag blev i alla fall oerhört inspirerad av Tatiana de Rosnay.

Första dagens bokskörd

Planen var att bara köpa en bok första dagen, men så blev det ju inte, som ni kan se. Den boken var Tatiana de Rosnays Ryskt bläck och den fick följa med mig hem – signerad. Men som vanligt när man går förbi fantastiska Sekwas monter så går det inte att gå därifrån med bara en bok. Jag valde en till ny bok, från deras systerförlag Etta, en pocket och fick två andra böcker på köpet.

Innan jag kom till Sekwa råkade jag dock tajma att lyssna på Kristina Ohlsson hos Piratförlaget. Hon är min svenska deckarfavorit, så självklart kunde jag inte gå därifrån tomhänt. Jag visste att hon släppt en debattbok och att hon skulle släppa första delen av en ny deckarserie i höst, men trodde inte att den hade kommit än. Men det hade den, så det blev två böcker.

Den fantastiska Tatiana de Rosnay, del 1

IMG_1535.JPG

Det jag såg fram allra mest emot på årets Bokmässa var att få träffa och lyssna på Tatiana de Rosnay. Ni har jag gjort det första – träffat henne.

Och jag är väldigt imponerad. En sådan fruktansvärt trevlig kvinna. Man blir så glad när ens bild verkligen stämmer överens med verkligheten. Så nu ser jag fram emot att kasta mig över hennes nya Ryskt bläck (som jag fick signerad) och att lyssna på henne imorrn, då det är seminariedags.

IMG_1536.JPG

Kärleken till ett hus

sekwaebokHuset du älskade – Tatiana de Rosnay.
Rose Bazelet älskar sitt lilla hus i Paris och det liv hon lever i det. Men staden är i förändring och hennes hus råkar stå i vägen för baron Haussmanns planer. Det lugna livet som den senaste tiden bara bestått av trevlig läsning och umgänge med hennes bästa vän Alexandrine får sig en törn. Men Rose är fast besluten att inte lämna ifrån sig huset utan kamp, för det är mer än bara vilket hus som helst. Det döljer så många minnen – och en stor hemlighet som ingen någonsin ska få veta.

Bit för bit får man lära känna Rose och veta mer om hennes liv. De små hemligheterna, de vardagliga händelserna och det mer spektakulära byggs upp en liten del i taget. Snart har man hela hennes livshistoria klar för sig och förstår varför hon är så fast besluten att inte släppa taget om sitt hus. Kärleken till en byggnad kan vara stark, eftersom den för med sig så mycket mer.

Och precis som i Sarahs nyckel målar Tatiana de Rosnay upp en lärorik och fin bild av historiens Paris. Hon berättar genom Roses historia om hur det moderna Paris blev till och utformades, något som i alla fall jag har haft dålig koll på. Och hon gör det på ett vackert, om än sorgligt, sätt. Samtidigt som Roses kärlek till huset blir stark och närvarande blir man irriterad på statsmakten som inte förstår hur folket kan vara emot de stora, fina boulevarderna.

Betyg: T T T T
Titel: Huset du älskade
Författare: Tatiana de Rosnay
Förlag och år: Sekwa 2011
Typ och sidor: E-bok/175 sidor

Franska e-böcker (fast på svenska förstås)

Sekwa är ett förlag som jag upptäckte när jag läste (och förälskade mig i) Igelkottens elegans. Enligt sin egen beskrivning ger de ut “franskspråkig litteratur på svenska. Samtida, kvinnliga författare har företräde.” Jag har hittills läst fyra böcker av det de gett ut, vilket ju inte är så mycket, men i stort sett alla har jag tyckt om – framför allt det som utspelar sig i Frankrike. Och eftersom jag länge har velat läsa fler av deras böcker har jag nu hittat ett utmärkt sätt.

Under våren 2013 har förlaget börjat ge ut en del av sina titlar som e-böcker – hittills elva stycken. Vilket ju är väldigt bra, men det blir ännu bättre. Allihop finns att låna på biblioteket via Elib.

Därför har nu två böcker av Tatiana de Rosnay fått hoppa raka vägen in i min lilla iRiver – Colombes granne och Huset du älskade.

En väldigt trevlig upptäckt en söndag.

Starkt och trovärdigt

Sarahs nyckel – Tatiana de RosnaySarahs nyckel
Tatiana Rosnay (2006)
Inbunden – 388 sidor

Tioåriga Sarah lever i andra världskrigets Paris med sina föräldrar och lillebror. De är judar och tvingas bära stjärnan på kläderna, men hon har fått lära sig att vara stolt över stjärnan i stället för att tro att den är någonting negativt. Men en dag knackar polisen – den franska – på hemma hos familjen och alla måste följa med. Sarahs lillebror vill inte följa med, utan sätter sig i stället i de båda syskonens gömställe, ett inbyggt skåp. Sarah kommer på den fantastiska idén att låsa in sin bror, de kommer ändå inte vara borta så länge. Tror hon i alla fall.

2002 har det gått 60 år sedan den dag då så många franska judar fördes till den stora arenan mitt i staden och journalisten Julia Jarmond får i uppdrag att skriva om den nästan bortglömda dagen. Varför låtsas fransmännen som att ingenting har hänt, och vad var det egentligen som hände? I sin research inför artikeln snubblar hon över Sarahs historia och inser så småningom att den påverkar även hennes liv.

Sarahs berättelse är det starkaste i boken och ett tag önskar jag att författaren bara hade valt att skriva den. Men det är innan jag förstår hur Sarahs och Julias liv hör samman och vad som ska komma ut av det. När jag väl kommer så långt förstår jag Tatiana de Rosnays tanke och gillar att de båda historierna vävs samman, ett kapitel då varvat med ett kapitel nu. Jag förstår Sarahs desperation när hon inser att hon inte kommer att komma tillbaka och jag önskar för hennes skull att hon ska hinna hem och rädda sin bror, även om jag inser att det förmodligen är för sent. Naiviteten i de styckena är underbar, Sarah ger aldrig upp, hon SKA hem till honom.

Jag förstår även Julias frustration över hur fransmännen gömmer undan den här delen av sin historia, oavsett om de gör det medvetet eller inte. Tatiana de Rosnay visar även på att vi i resten av världen har valt att prioritera undan den, genom att påpeka att det är få personer i andra länder som hört talas om Vel d’Hiv-dagen, trots att vi annars matas med kunskaper om andra världskriget och förintelsen. På det sättet blir det också en lärorik historia som man kan ta med sig någonting mer än känslorna från.

MEN. Jag vet att jag börjar bli tjatig, men varför måste vissa stycken skrivas kursivt i vissa böcker? Och i det här fallet är det till och med hela kapitel – hela Sarahs berättelse är kursiv. Det behövs verkligen inte, jag förstår att det är Sarah som berättar ändå. När det är så långa delar handlar det dessutom om läsbarheten. Sarahs stycken blir jobbigare att läsa, speciellt om man som jag sträckläser boken. Den hade vunnit så mycket på att vara utan dem.