Så skapas en mördare

Read More

Jag har läst flera böcker om Thomas Quick-fallet och det är intressant. Inte minst att folk har så mycket åsikter om det och vad som egentligen är sant/vem som har rätt. 

Jag har läst Dan Josefssons bok om det hela, som ju är på Sture Bergwalls sida, och därför ville jag inte missa seminariet med de båda: Att skapa en mördare (för övrigt nästan samma namn som Hannes Råstams bok). 

Dan Josefsson börjar med att förklara att han själv är insatt – men att han vill diskutera frågor som fortfarande är oklara även för honom. Och det försöker han göra. Ofta blir dock samtalet ganska internt, det bygger på att man kan sin Thomas Quick, vilket man väl förmodligen gör om man är intresserad av att höra Sture Bergwalls egen version av vad som hände. 

Kvinnan bredvid mig reser sig och går med orden “jag klarar inte det här”. Det känns lite hårt, utifrån vilka det är som pratat där framme så kunde man ju lista ut ungefär hur samtalet skulle vara. De är överens och har jobbat ihop. Precis som det är på många andra seminarier, där förläggaren ofta intervjuar författaren. Jag hade inte förväntat mig en stor mängd kritiska frågor och att Sture Bergwall ställdes mot väggen. 

Däremot kanske något mer om varför även han känner att han måste berätta hela historien. Han förklarar det, ganska kort ändå, med att han vill kunna ge sin familj och framtida släktingar möjligheten att se bakgrunden när folk nämner hans namn. 

Men kanske ligger sanningen även i det han säger på slutet. Han vill bli författare, och nu känns det möjligt. 

“Jag vill skriva nånting annat. Nånting helt annat. “

En helt absurd historia

Fallet Thomas Quick – Hannes RåstamFallet Thomas Quick: Att skapa en seriemördare
Hannes Råstam
Ordfront 2012
Inbunden – 401 sidor

Historien om hur Thomas Quick (Sture Bergwall) kunde erkänna ett trettiotal mord och sedan dömas för åtta av dem är helt absurd. Något som hade kunnat vara en skönlitterär historia, påhittad av någon duktig deckarförfattare. Men frågan är om det ens då hade känts helt trovärdigt. Nu gör det definitivt inte det. Jag blir mest arg och irriterad över hur poliser, förhörsledare och psykologer kan göra så här mot människor; mot Quick, mot sig själva, mot Sverige – men framför allt mot offrens anhöriga. För med det material som Hannes Råstam presenterar känns det ganska tydligt att Quick om och om igen leddes in på spår som de ville ha honom på. Inte som han visste om för att han varit där, utan för att de berättats för honom eller för att han hade läst om dem.

Hannes Råstam har gjort ett enormt bra arbete med att gå igenom all fakta som finns om Quick-fallen och sammanställa dem på ett sätt som man förstår. Jag är för ung för att minnas när hela Quick-karusellen drog i gång, men de senaste åren har jag varit intresserad av det som hänt i samband med att han begärt resning. Dock kan jag inte säga att jag har haft koll på vad som hände i varje enskilt fall. Och det behöver man inte heller ha för att läsa boken. Snarare tvärtom. Råstam börjar med att presentera alla mord Quick dömdes för lite kortare, för att senare gå in mer på djupet. Bra, och precis vad som behövs. Om man redan känner att man kan historien är det möjligt att det blir lite tjatigt, men annars är det utmärkt tänkt.

Det är synd att Hannes Råstam gick bort i januari i år. Det hade varit så intressant om han kunnat fortsätta följa Quick till den dagen allt det här tar slut (om det tar slut? Det känns ändå som att mycket tyder på det), genom alla resningsansökningar. Tyvärr blir det inte så. Men det här är ändå en historia värd att läsa, för det påminner verkligen inte om någonting annat, varken fakta eller fiktion. Och det hemskaste av allt är att på grund av allt det här går ju faktiskt de verkliga mördarna fria…