Det mest oväntade slutet (spoilervarning)

De sex misstänkta - Vikas SwarupJag trodde att De sex misstänkta skulle vara riktigt bra. Baksidan fick den att låta som en riktig pusseldeckare, kanske till och med i Agatha Christie-stuk. Sex misstänkta till ett brott, hela historien om de bakomliggande orsakerna till att de är misstänkta och vilka de var. Uppbyggda i kapitel där man får följa en person i taget för att kunna pussla ihop den ena ledtråden med den andra.

Tills man kommer till slutet och får veta vem av dem som är mördaren. Och det är… ingen av dem! Varför ha det upplägget om man ändå tänker “överraska” läsaren med att en sjunde person (visserligen delaktig i boken) är den skyldige?

Nej, det förstår jag verkligen inte. Helt klart oväntat, på ett mycket, mycket dåligt sätt.

Vilket slut (?)

De sex misstänkta - Vikas SwarupDe sex misstänkta
Vikas Swarup
Bra Böckers förlag (2010)

För sex år sedan sköt filmregissören  Vicky Rai ihjäl en servitris, av den enda anledningen att hon vägrade servera en drink. Nu har han blivit frikänd och ska fira alltihop med en stor fest, med många inbjudna. Men på festen blir han i stället skjuten själv, när lamporna slocknat av okänd anledning. Sex personer hittas med skjutvapen i fickorna eller handväskan och frågan är vem av dem som sköt Vicky Rai. Bland annat tycker tidningens krönikör att det är en väldigt intressant fråga att diskutera.

Boken är uppbyggd i flera olika delar, med sex kapitel i varje del. Ett kapitel för varje person som är misstänkt. Man får lära känna dem som personer i ett kapitel, få reda på deras relation till Vicky Rai i ett annat och hur det kommer sig att de var på festen i det tredje. Man lär kort sagt känna personerna och får reda på att alla har giltiga anledningar att mörda Vicky Rai. Såklart.

Jag hade till en början en förhoppning om att detta skulle vara en riktigt bra pusseldeckare, kanske lite i Agatha Christies spår. Men jag fick fel. Det är långt, svårtläst (kapitlena är väldigt långa och innehåller knappt några nya stycken) och lite långsökt. Det hade kanske räckt med tre eller fyra personer, men sex är några för mycket för att jag ska orka vara intresserad. Det är inte att man blandar ihop personerna, nej, deras personligheter blir tydligt åtskilda och man vet vem som är vem. Men de är för många och det tar alldeles för lång tid att komma fram till det som är det relevanta.

Och slutet sen… Jag ska inte spoila det, även om jag egentligen skulle vilja för att kunna beklaga mig lite. Men jag kan kort sagt säga att jag tycker att man inte kan sluta en bok som är uppbyggd på det här sättet, på det sätt som den faktiskt slutar.

Jag blev kort sagt besviken. Tyvärr så lyckas inte Vikas Swarup leva upp till den succé som Vem vill bli miljardär var.