Och så tog allt slut

sistabrevetSista brevet till Sverige – Vilhelm Moberg.
Det var med delade känslor jag tog mig an sista delen i Utvandrarsviten. Dels ville jag få veta hur det går för dem, dels ville jag inte behöva skiljas från dem. Men självklart var jag tvungen att läsa. Och känslorna fortsätter att vända än hit, än dit, under tiden jag läser. För det här är helt klart den sorgligaste och hemskaste boken i serien. Livet är verkligen inte lätt för nybyggarna från Sverige. Indianerna gör uppror och dödar många nybyggare. Kristina blir svårt sjuk och Karl Oskar vet inte hur han bäst ska ta hand om henne. Och tyvärr slutar allt på sorgligast möjliga sätt.

Jag skiljs med sorg från mina kära vänner som vågade lämna den trygga tillvaron för något helt annat. Jag är så glad att jag äntligen tog mig an hela den här serien och att jag hade så låga förväntningar att det här kunde bli läsning helt utöver det vanliga. Kanske är nästa steg att ta sig an filmen?

Och du – har du inte läst de här böckerna så tycker jag att du ska göra det så fort du bara kan. Du kommer inte att bli besviken.

Betyg: T T T T
Titel: Sista brevet till Sverige
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: Bonnier Pocket
Första utgivningsår: 1959
Typ och sidor: Pocket – 395 sidor

Grunden för ett nytt hem

Read More

nybyggarnaNybyggarna – Vilhelm Moberg.
I tredje boken i Utvandrarsviten har det blivit dags för Karl Oskar och Kristina att slå sig ner och börja bygga upp sitt nya hem. Karl Oskar drömmer om att ge sin familj ett stort, fint hus som ska skydda dem från både kylan och värmen i det nya landet. Vid en stor sjö, ganska långt bort från alla de andra nybyggarna, slår de sig ner och börjar sitt nya liv. Men tyvärr går inte allt lika lätt som han kanske hade hoppats och motgångarna finns även i det nya hemlandet.

Jag fullkomligt älskade de två första böckerna i Utvandrarsviten och trodde knappast att det kunde bli bättre. Döm då om min förvåning när jag inser att Nybyggarna är den klart bästa boken av de tre jag hittills läst i serien. Det borde inte vara möjligt, men det är en ännu starkare läsupplevelse än de två första och så fort jag lägger ifrån mig boken längtar jag tills nästa gång jag kan få ta upp den och fortsätta följa Karl Oskar, Kristina och de andra i deras nya land.

Det är en sann klassiker, det.

Recensionen av Utvandrarna.
Recensionen av Invandrarna.

Betyg: T T T T T
Titel: Nybyggarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: Bonnier Pocket
Första utgivningsår: 1956
Typ och sidor: Pocket – 678 sidor

En stark fortsättning

invandrarnaInvandrarna – Vilhelm Moberg.
Utvandrarna tog mig fullständigt med storm och jag kunde inte bärga mig förrän jag fick fortsätta att veta hur det skulle gå för Karl Oskar och Kristina när de äntligen kom fram till sitt nya hemland. Framför allt Kristina, för det var ändå henne jag hann få några speciella känslor för. Hur hemskt det måste vara för henne att komma till något helt nytt, helt okänt.

Och jag blev inte besviken. Invandrarna fortsätter i samma starka anda och jag får dessutom lära känna Kristina ännu mer. Trots att det nya landet verkar helt fantastiskt och Karl Oskar gör sitt bästa för att få dem att hitta en bra plats att slå sig ner på har hon svårt att anpassa sig och fortsätter att längta hem. Vilket man självklart kan förstå. Hon trodde ju att de skulle vara framme när de väl klev av båten, inte att resan skulle fortsätta så långt till lands. Men jag imponeras ändå av hennes beslutsamhet och vilja att hjälpa sin man. Och självklart också av Karl Oskar, som kämpar för att hans familj ska hitta någon egen plats att bo på och inte nöjer sig med det första bästa.

Sedan finns det så många andra små karaktärer som också växer fram mer och mer. Ressällskapen som inte fick mycket mer än namn i den första boken får vi nu lära känna bättre – och man förstår att vi ska få göra det ännu bättre i de kommande två böckerna.

Ja, Invandrarna klarade helt klart av att hålla min besatthet för Utvandrarsviten uppe.

Läs min recension av Utvandrarna här.

Betyg: T T T T
Titel: Invandrarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: Bonnier Pocket
Första utgivningsår: 1952
Typ och sidor: Pocket – 621 sidor

Totalt överraskad av Utvandrarna

Read More
Vilhelm Moberg – Utvandrarna

Vilhelm Moberg – UtvandrarnaUtvandrarna – Vilhelm Moberg.
Varför är det ingen som har tipsat mig om Vilhelm Mobergs klassiker? För om det är någon (några, Utvandrarna följs ju faktiskt av tre böcker till) bok som förtjänar att, nej bör, tipsas om så är det Utvandrarna. Varför sa ingen till mig för flera år sedan att jag borde kasta mig över dem med en gång? Jag blev inte ens tvingad att läsa dem i skolan. Fy på er.

För om det är någon klassiker som bör läsas så är det den här. Det kan jag verkligen konstatera nu. Från första kapitlet blir man uppslukad av de fattiga småländska böndernas öden – trots att man ju delvis vet hur det ska gå.Karl Oskar och Kristina växer bit för bit fram och man får dela deras liv, deras kämpiga vardag. De blir riktiga människor och jag imponeras så oerhört av deras envishet, kämparglöd och mod. Vi har mycket att lära av de människor som levde under mitten av 1800-talet – men samtidigt kan vi dra paralleller till dagens invandrare. I första boken har Karl Oskar och Kristina visserligen inte kommit så långt som till att bli invandrare än, men beslutet om att våga lämna allt man känner till och aldrig komma tillbaka är så mycket större än en utomstående någonsin kan föreställa sig. Jag våndas med Kristina när hon inte vet om hon ska våga följa med eller inte, jag förstår deras sorg och deras tvekan. Och framför allt är det just Kristina som jag tar till mitt hjärta.

Och sen måste jag nämna språket. Vilhelm Moberg bevisar att en klassiker inte behöver vara svårläst eller tung. Det flyter så lätt och är tidvis så vackert. Och charmigt, när den breda småländskan lyfts fram i dialogerna.

Nej, det går nog inte att förklara hur oväntat bra den här är. Lyssna bara till mitt tips – läs den om du inte redan gjort det.


Titel:
Utvandrarna
Författare:
Vilhelm Moberg
Förlag: Albert Bonniers förlag
Första gången utgiven: 1949
Typ & sidor: Pocket – 573 sidor

 

Varför har ingen talat om det för mig?

Nu är även Invandrarna utläst och jag fortsätter att gå omkring i något stadium av förälskelse. Varför har ingen talat om för mig att de här böckerna är så bra skrivna, att historierna är så fantastiska och att människorna det handlar om är så trevliga att ha runtomkring sig?

Om jag bara hade vetat hade jag läst dem för länge sedan. Så egentligen kanske det är bra att jag ingenting visste. Nu har jag ju fortfarande två böcker kvar. Lycka!