Betyg: 3 - Deckare - Spänning

Recension: Märkta för livet av Emelie Schepp

24/01/2018 by 0 Comments
Read More

Verksamhetschefen på Migrationsverket i Norrköping hittas skjuten i sitt hem och det finns inga spår efter någon gärningsman. Eller jo, men de som finns verkar helt osannolika. Kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander kämpar med att komma vidare med fallet och försöker dra i varje tråd. Och så småningom pekar alla trådar mot en pojke, som även han hittas skjuten. Vad är det som händer och varför har pojken mördat mannen?

Den framgångsrika åklagaren Jana Berzelius blir fallets förundersökningsledare och ganska snart inser hon att pojkens historia får henne att minnas mer och mer av sin egen historia. Hon adopterades som nioåring och har bara sporadiska minnen – drömmar – av vad hon upplevt innan dess. Kanske har hon och pojken vissa saker gemensamt, även om det skiljer många år mellan dem? Hon bestämmer sig för att börja luska lite, utan hjälp av Mia och Henrik.

Jag har länge tänkt börja läsa böckerna om Jana Berzelius, främst av lokalpatriotiska skäl. Författaren Emelie Schepp bor i min hemstad Motala och hennes böcker utspelar sig i Norrköping. Och nu äntligen fick jag för mig att börja, vilket jag inte ångrar. Märkta för livet kanske inte var den bästa spänningsromanen jag läst, men den är helt klart välskriven och spännande, vilket räcker gott och väl. Emelie Schepp har dessutom fått flera priser för sina böcker och är en av Sveriges mest framgångsrika egenutgivare (även om hon numera ligger på förlag) och jag kan förstå det.

Jana Berzelius är en annorlunda huvudperson och jag gillar det. Även om hon stundtals är lite odräglig och lite väl hård så förklarar historien varför, och jag antar att man får veta ännu mer om det i senare böcker. Jag vill helt klart läsa vidare i serien.

Märkta för livet
Emelie Schepp
Förlag: Wahlström & Widstrand
Betyg: 3
——
Läst som: E-bok och ljudbok
Sidor: 345 s
Tid: 11:47

Betyg: 2 - Roman

Recension: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

17/01/2018 by 0 Comments
Read More

Tre jihadister har tagit gisslan i en bokhandel i Göteborg där en satirtecknare skulle prata. Med bombbälten och vapen vill de visa att man minsann inte driver med islam. Men plötsligt byter en av dem, en ung kvinna, sida och bestämmer sig för att avbryta alltihop.

Några år senare träffar bokens författarjag henne på den anstalt där hon avtjänar sitt straff. Hon vill berätta sin historia, varför hon gjorde som hon gjorde där i bokhandeln. Långsamt växer en historia fram, där hon berättar hur hon kommer från ett framtida Sverige och förmodligen skickades tillbaka för att avbryta attacken i butiken. En framtid där medborgarkontrakt måste skrivas på av alla och där oliktänkande inte accepteras.

På ett sätt önskar jag att jag kunde säga att jag verkligen tyckte om den här boken. Inte bara för att den är prisad (med bland annat Augustpriset) utan också för att Johannes Anyuru försöker berätta någonting viktigt. Men jag fastnar just i ordet “försöker”, för jag tycker tyvärr inte att han lyckas. Delarna i början, som utspelar sig i bokhandeln, suger in mig och jag tror att någonting fantastiskt väntar. Men tyvärr tappar jag den känslan när den unga kvinnans historia börjar hoppa fram och tillbaka i tiden och allting blir lite för rörigt.

Jag förstår vad det är han vill säga om vår tid, men jag tycker att han har valt ett för komplicerat sätt att göra det på. Lite som att han hade flera bra idéer och inte kunde välja vilken han skulle fokusera på och i stället valde att försöka få med alla.

Därför funkar det tyvärr inte för mig – även om det uppenbarligen gjort det för många andra.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts (2017)
Betyg: 2
———-

Läst som: E-bok
Sidor: 300

Barnböcker

Tre böcker min ettåring älskar (just nu i alla fall)

11/01/2018 by 0 Comments
Read More

Just nu är jag inte den enda bokslukaren i familjen. Lilla ettårige Edvin kommer inte långt efter sin mamma när det kommer till bokintresse. Det ligger en hel hög på hyllan under soffbordet och den rivs ner minst en gång per dag (beroende på hur många gånger vi lägger upp dem igen). De är också ganska tydligt uppdelade efter böcker som han “läser” själv – det vill säga sätter sig och bläddrar i långa stunder i sträck, fram och tillbaka – och böcker som han kommer bärande på med rak arm, ropar och som vi ska läsa för honom.

Här är tre av de absoluta favoriterna just nu:

 

1. I Babblarnas hus av Anneli Tisell och Anneli Johansson
Den mest älskade boken av alla just nu och en av få som tillhör en blandkategori som han både läser själv och som man får läsa för honom ur. Här får vi hälsa på i Babblarnas hus och se vad de hittar på. Först kommer en sida där man kikar in genom ett litet hål, eller en glipa i en gardin eller något liknande. Den följs sedan av en sida på någon av Babblarna som gör något, exempelvis diskar eller dansar. Jag hade tyckt att det varit extra roligt om det var luckor att öppna för att se vad som finns bakom, men så avancerade krav har inte ettåringen. Däremot hade det varit bra om sidorna varit lite hårdare, den är väldigt nära att snart vara sönderläst.

 

2. Lilla snigel av Catarina Kruusval
Catarina Kruusval illustrationer av klassiska barnvisor är populära oavsett, men den här är något extra. Han tröttnar aldrig på att se snigeln akta sig för katten, hunden, igelkotten och så vidare. Den är väldigt fint gjord och går snabbt att läsa (eller sjunga) vilket gör att den lilla läsaren inte hinner tröttna innan man hunnit igenom hela. Det är dessutom en tålig bok, då det är en board book.

 

3. Hjärtat mitt
Den här boken fick vi gratis när vi gick med i Go’boken och de senaste månaderna har den blivit en riktig blädderfavorit. Vilket passar mig ganska bra, för den är inte jättekul att läsa högt. Den består av främst ramsor, illustrerade såklart, och boken är uppdelad i olika kapitel efter vilken ålder de olika ramsorna/visorna/bilderna anses passa till. Den största fördelen med den här boken är att den har sidor som är tåliga, men ändå inte lika tjocka som i en board book. Det gör den oerhört lättbläddrad för små fingrar.

Betyg: 4 - Recension - Roman

Recension: Mischling av Affinity Konar

09/01/2018 by 0 Comments
Read More

Vissa böcker bara ropar efter att jag ska läsa dem. Det här var en sådan.

Tvillingarna Pearl och Stasha anländer till Auschwitz med en boskapsvagn tillsammans med sin mamma och farfar 1944. Mamman ser en läkare ta ett annat tvillingpar åt sidan och räknar snabbt ut att det borde vara någonting bra. Hon visar upp sina döttrar, som är enäggstvillingar, och läkaren vill absolut att de ska följa med honom. Han säger åt dem att kalla honom Farbror Doktorn, men egentligen är hans namn Joseph Mengele och tvillingarna förs till det som blev känt som Mengeles zoo. Där utsätts de för det ena hemska experimentet efter det andra och flickorna som tidigare alltid delat allting börjar sakta bli till två enskilda individer. En dag försvinner Pearl spårlöst och Stasha är fast besluten att hitta henne en dag, oavsett hur lång tid det kommer att ta.

Det här är en fruktansvärt hemsk historia, framför allt för man som läsare vet att allting den grundar sig i är sant. Tvillingarna är påhittade, men Affinity Konair grundar deras historia på andra överlevande Mengele-tvillingars. Därför gör det extra ont att läsa om allt det fasansfulla som händer och trots att det sällan beskrivs exakt vad de utsätts för så vänder det sig ofta i magen. Det är tungt att läsa, men samtidigt finns det så mycket hopp. Hon skriver utifrån de unga flickornas perspektiv, hur de tror på att det viktigaste är att de håller ihop och hur Pearl fantiserar om att utnyttja Mengeles eventuella goda sidor till att komma honom tillräckligt nära för att hugga honom med en brödkniv.

Så länge allting utspelar sig i Auschwitz är jag helt fast i historien. Men när ryssarna befriar lägret den 27 januari 1945 och de överlevande lämnar platsen för att försöka finna sig ett nytt liv haltar berättelsen en aning. Affinity Konar är nästan lite för enträgen om att lösa allting på bästa möjliga sätt och det känns inte alltid helt trovärdigt. Men i en otrolig historia kan ju även det mest otroliga hända.

De här historierna är viktiga och de kommer alltid att vara det. Oavsett om de är hundra procent sanna eller bara bygger på andra sanna historier. Därför är det här en bok som måste läsas.

Mischlinge
Affinity Konar
Förlag: Polaris (2017)
Betyg: 4

Läst som: E-bok och Ljudbok
Sidor/tid: 359 s/12 h 21 min

Betyg: 4 - Recension - Spänning

Recension: Stora stygga vargen av Nele Neuhaus

06/01/2018 by 0 Comments
Read More
Foto: TT

En ung kvinna hittas drunkad i en flod, men ingen vet vem hon är och ingen verkar sakna henne. Poliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein famlar, utan att riktigt komma någonvart med fallet.

Nästan samtidigt hittas dessutom en tv-programledare misshandlad och våldtagen i bagageutrymmet på sin egen bil. Ju mer Kirchhoff och Bodenstein gräver i fallet med programledaren, desto mer säkra blir de på att de båda fallen i själva verket hör ihop. Och när fler personer blir inblandade blir de mer och mer säkra på sin sak.

Jag tyckte om Snövit ska dö, som är den enda tidigare bok som finns översatt till svenska av Nele Neuhaus. Den var inte helt fantastisk, men läsvärd. Stora stygga vargen tycker jag däremot är på en helt annan nivå. Nele Neuhaus lyckas skapa intressanta – ofta vidriga – personer som beskrivs på helt rätt sätt. Och stämningen som finns genom hela boken får mig som läsare att ha ont i magen hela läsningen – trots att hon egentligen bara nämner de hemska saker som sker inom den mystiska organisationen, utan att gå in på detaljer. Det är skickligt, och det gör att jag blir sugen på att läsa mer.

Speciellt eftersom jag vid en snabb googling inser att Snövit ska dö är den fjärde delen i serien om Kirchhoff och Bodenstein, och det dessutom finns en del mellan den och Stora stygga vargen. Varför översatte de inte den först?

Stora stygga vargen
Nele Neuhaus
Albert Bonniers förlag (2017)
Betyg: 4

Läst som: Inbunden bok
Sidor: 454 sidor

Betyg: 3 - Ljudböcker - Roman

Recension: Jag fann dig av Lisa Jewell

05/01/2018 by 0 Comments
Read More
Foto: Piratförlaget

En dag hittar den ensamstående mamman Alice en man på stranden. Han sitter i regnet och stirrar ut över vattnet, utan att göra någonting. Hon kan inte låta bli att gå fram till honom och det visar sig att inte heller han har en aning om vad han gör där. Han verkar ha tappat minnet helt och hållet – han vet inte ens vem han är. Alice förbarmar sig över honom och tar med honom hem. Kanske kan hon hjälpa honom att minnas?

Samtidigt är den unga kvinnan Lily helt förstörd eftersom hennes man Carl är spårlöst försvunnen. De är nygifta och han skulle aldrig lämna henne, men ändå har hon svårt att bli tagen på allvar av polisen och bestämmer sig för att försöka hitta honom på egen hand. Någonting måste ju ha hänt om han inte kommer hem till henne.

Alice och Lilys historier varvas med en tillbakablick på någonting som hände för drygt 20 år sedan i den lilla orten där Alice bor. Man förstår snabbt att den såklart hänger ihop med mannen utan minne på något sätt, men inte exakt hur eller vem i den historien som han faktiskt är. Det gör att det som egentligen bara är en vanlig roman även blir spännande och gör att man inte kan sluta läsa.

Det är en välskriven historia och det märks att Lisa Jewell har lagt ner tid på då-historien. Den är snäppet bättre än nu-delen, även om båda haltar lite på slutet. Det är som att hon kom på att det börjar bli dags att avsluta och försöker knyta ihop säcken lite för snabbt. Men vägen fram dit är helt klart läsvärd.

Jag fann dig
Lisa Jewell
Printz Publishing (2017)
Betyg: 3
—————
Läst som: Ljudbok
Uppläsare: Maria Lyckow
Längd: 9 timmar och 20 minuter

Läsrapport

Så var läsåret 2017

04/01/2018 by 0 Comments
Read More

2017 blev ett pausår när det gäller bloggen, men det betyder inte att jag inte har läst. Visserligen bara typ hälften av vad jag brukar, men med tanke på att mitt ständiga sällskap varit en liten bebis som inte ens tillät att jag vände blad i en bok när han sov, så är resultatet godkänt. Jag fick nämligen hela 27 böcker lästa under 2017. Klart godkänt.

Att jag dessutom började komma överens med ljudböckerna var ett stort plus. Liksom det faktum att jag trots föräldraledigheten hann med att läsa alla böcker inför Bokens afton igen och recensera dem. Det är helt klart en av årets höjdpunkter.

För att sammanfatta årets läsning tänkte jag göra som förra året och sno listan som Kulturkollo satte samman då:

Årets mest oväntade: Stora stygga vargen av Nele Neuhaus.

Årets klassiker: Det sällsamma fallet Benjamin Button av F Scott Fitzgerald. Visserligen bara en novell, så den ingår ju inte i de 27 lästa böckerna, men den var mysig att läsa.

Årets knock out: Stora små lögner av Liane Moriarty.

Årets gråtfest: Andras vänner, även den av Liane Moriarty, var jobbig att läsa bitvis och framkallade en del tårar under en promenadlyssning.

Årets historiska: Kalmars historia av Dick Harrison. Intressant, men alldeles för segt och faktatungt.

Årets obehagligaste: Stora stygga vargen av Nere Neuhaus. Hur man kan beskriva något och framkalla ryskänslor utan att egentligen faktiskt beskriva det i detalj är rätt oförståeligt, men ändå oerhört bra.

Årets nya bekantskap: Jag fortsatte där jag börjat året innan och plöjde alla paret Börjlinds böcker. Riktigt bra, och de var perfekta som ljudböcker.

Årets tegelsten: Kemisten av Stephanie Meyer. Inte värd besväret.

Årets återseende: Fortsättningarna på Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. Även om de var av skiftande kvalitet (se nedan).

Årets höjdpunkt: Höstdåd av Anders de la Motte. Fick mig sugen på alla hans andra böcker också.

Årets kan-inte-släppa-den: Stora små lögner av Liane Moriarty. Så pass att jag tvingade sambon att se serien nästan direkt när jag läst ut den.

Årets skämskudde: Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. En fortsättning jag hade klarat mig helt utan.

Årets lyckopiller: Jojo Moyes får mig alltid att må bra, så det får bli Toner i natten.

Årets överskattade: De oroliga av Linn Ullmann. Alla verkar älska den och så även drygt halva bokcirkeln. Jag tillhörde inte den halvan.

E-bok - Just nu - Ljudböcker

Att lyssna… eller inte lyssna

03/01/2018 by 0 Comments
Read More

Jag har alltid haft svårt för det här med ljudböcker. Eller snarare, jag har haft svårt för det fram till förra året. Att vara föräldraledig med en bebis innebär många promenader och efter ett tag tröttnade jag på mina egna tankar och tecknade ett abonnemang hos Storytel.

Det visade sig vara ett lyckat beslut. Promenaderna blev roligare och jag kom i gång med läsningen igen. Extra lyckat visade sig funktionen att kunna växla mellan att läsa och lyssna i samma bok vara. Perfekt när man hamnat i sängen bredvid en sovande bebis och inte kunde resa sig för att hämta något att göra.

Men nu står jag i valet och kvalet. Vardagen – i form av heltidsjobb – har infunnit sig igen och jag ser ingen riktig mening med lyssningen. Visst, jag har en kvarts bilfärd till jobbet, men då hinner man ju knappt lyssna på någonting. Och jag lär knappast lyssna hemma på kvällarna, eftersom mitt tålamod tryter om jag bara lyssnar utan att göra något passande till.

Så den stora frågan är – ska jag säga upp mitt abonnemang eller inte? Det är onekligen någonting som måste funderas rejält på…