Recension: Jag fann dig av Lisa Jewell

Read More
Foto: Piratförlaget

En dag hittar den ensamstående mamman Alice en man på stranden. Han sitter i regnet och stirrar ut över vattnet, utan att göra någonting. Hon kan inte låta bli att gå fram till honom och det visar sig att inte heller han har en aning om vad han gör där. Han verkar ha tappat minnet helt och hållet – han vet inte ens vem han är. Alice förbarmar sig över honom och tar med honom hem. Kanske kan hon hjälpa honom att minnas?

Samtidigt är den unga kvinnan Lily helt förstörd eftersom hennes man Carl är spårlöst försvunnen. De är nygifta och han skulle aldrig lämna henne, men ändå har hon svårt att bli tagen på allvar av polisen och bestämmer sig för att försöka hitta honom på egen hand. Någonting måste ju ha hänt om han inte kommer hem till henne.

Alice och Lilys historier varvas med en tillbakablick på någonting som hände för drygt 20 år sedan i den lilla orten där Alice bor. Man förstår snabbt att den såklart hänger ihop med mannen utan minne på något sätt, men inte exakt hur eller vem i den historien som han faktiskt är. Det gör att det som egentligen bara är en vanlig roman även blir spännande och gör att man inte kan sluta läsa.

Det är en välskriven historia och det märks att Lisa Jewell har lagt ner tid på då-historien. Den är snäppet bättre än nu-delen, även om båda haltar lite på slutet. Det är som att hon kom på att det börjar bli dags att avsluta och försöker knyta ihop säcken lite för snabbt. Men vägen fram dit är helt klart läsvärd.

Jag fann dig
Lisa Jewell
Printz Publishing (2017)
Betyg: 3
—————
Läst som: Ljudbok
Uppläsare: Maria Lyckow
Längd: 9 timmar och 20 minuter

Så var läsåret 2017

Read More

2017 blev ett pausår när det gäller bloggen, men det betyder inte att jag inte har läst. Visserligen bara typ hälften av vad jag brukar, men med tanke på att mitt ständiga sällskap varit en liten bebis som inte ens tillät att jag vände blad i en bok när han sov, så är resultatet godkänt. Jag fick nämligen hela 27 böcker lästa under 2017. Klart godkänt.

Att jag dessutom började komma överens med ljudböckerna var ett stort plus. Liksom det faktum att jag trots föräldraledigheten hann med att läsa alla böcker inför Bokens afton igen och recensera dem. Det är helt klart en av årets höjdpunkter.

För att sammanfatta årets läsning tänkte jag göra som förra året och sno listan som Kulturkollo satte samman då:

Årets mest oväntade: Stora stygga vargen av Nele Neuhaus.

Årets klassiker: Det sällsamma fallet Benjamin Button av F Scott Fitzgerald. Visserligen bara en novell, så den ingår ju inte i de 27 lästa böckerna, men den var mysig att läsa.

Årets knock out: Stora små lögner av Liane Moriarty.

Årets gråtfest: Andras vänner, även den av Liane Moriarty, var jobbig att läsa bitvis och framkallade en del tårar under en promenadlyssning.

Årets historiska: Kalmars historia av Dick Harrison. Intressant, men alldeles för segt och faktatungt.

Årets obehagligaste: Stora stygga vargen av Nere Neuhaus. Hur man kan beskriva något och framkalla ryskänslor utan att egentligen faktiskt beskriva det i detalj är rätt oförståeligt, men ändå oerhört bra.

Årets nya bekantskap: Jag fortsatte där jag börjat året innan och plöjde alla paret Börjlinds böcker. Riktigt bra, och de var perfekta som ljudböcker.

Årets tegelsten: Kemisten av Stephanie Meyer. Inte värd besväret.

Årets återseende: Fortsättningarna på Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. Även om de var av skiftande kvalitet (se nedan).

Årets höjdpunkt: Höstdåd av Anders de la Motte. Fick mig sugen på alla hans andra böcker också.

Årets kan-inte-släppa-den: Stora små lögner av Liane Moriarty. Så pass att jag tvingade sambon att se serien nästan direkt när jag läst ut den.

Årets skämskudde: Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. En fortsättning jag hade klarat mig helt utan.

Årets lyckopiller: Jojo Moyes får mig alltid att må bra, så det får bli Toner i natten.

Årets överskattade: De oroliga av Linn Ullmann. Alla verkar älska den och så även drygt halva bokcirkeln. Jag tillhörde inte den halvan.

Att lyssna… eller inte lyssna

Read More

Jag har alltid haft svårt för det här med ljudböcker. Eller snarare, jag har haft svårt för det fram till förra året. Att vara föräldraledig med en bebis innebär många promenader och efter ett tag tröttnade jag på mina egna tankar och tecknade ett abonnemang hos Storytel.

Det visade sig vara ett lyckat beslut. Promenaderna blev roligare och jag kom i gång med läsningen igen. Extra lyckat visade sig funktionen att kunna växla mellan att läsa och lyssna i samma bok vara. Perfekt när man hamnat i sängen bredvid en sovande bebis och inte kunde resa sig för att hämta något att göra.

Men nu står jag i valet och kvalet. Vardagen – i form av heltidsjobb – har infunnit sig igen och jag ser ingen riktig mening med lyssningen. Visst, jag har en kvarts bilfärd till jobbet, men då hinner man ju knappt lyssna på någonting. Och jag lär knappast lyssna hemma på kvällarna, eftersom mitt tålamod tryter om jag bara lyssnar utan att göra något passande till.

Så den stora frågan är – ska jag säga upp mitt abonnemang eller inte? Det är onekligen någonting som måste funderas rejält på…

Med ett nytt år i sikte

Read More

Det var länge sedan jag sist skrev något här. Närmare bestämt sju och en halv månad. En halv evighet, typ, i alla fall i det mammalediga liv jag lever just nu.

Men snart är det ett nytt år. 2018. Året då jag ska tillbaka till jobbet igen och det återigen är dags att börja ett nytt liv.

Då tänkte jag även att det är dags att återvända till bloggen. Jag har saknat den, även om jag inte känt att tiden funnits till. Förhoppningsvis kan den finnas ibland framöver, eller åtminstone kanske jag kan försöka ta mig den tiden.

Förmodligen kommer jag att köra på ungefär som vanligt, med ett undantag. Med en ettårig son som är nästan lika tokig i böcker som sin mamma så kommer det även att dyka upp en del barnböcker av varierande slag. Och recensioner av dem kommer du att hitta under sidan “Barnböcker” ute i högerkanten.

Välkommen tillbaka!

Vikten av research

Det var länge sedan jag hoppade på Annikas bokbloggsjerka men nu tyckte jag att det var dags igen. Den här veckan är frågan man ska svara på:

Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc.

Det är oerhört viktigt med research! Speciellt om man har bestämt sig för att skriva om en väldigt specifik sak; till exempel att ge huvudpersonen ett yrke man inte själv har eller använda sig av en historisk händelse. Märker jag som läsare att författaren inte har en aning om vad hen skriver om utan bara skriver vad hen tror är rätt är det fruktansvärt irriterande.

MEN. Samtidigt blir det inte bra när författaren vill visa exakt hur mycket research hen har gjort. Man behöver inte berätta precis allting man tagit reda på för att bli trovärdig; den bästa researchen blir det man inte nödvändigtvis måste berätta.

Och apropå research tyckte jag det var väldigt intressant att höra hur Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth gör sin geografiska research till sina böcker. Deras karaktärer reser ju väldigt mycket i sitt yrke, men det gör inte författarna själva inför skrivandet. I stället går de runt i städerna på Google maps. Kul sätt att jobba på.

Önskan om läsning

Read More

Först vill jag bara förtydliga att ja, jag vet att min son bara är fyra månader gammal. Och att man då förmodligen är för liten för att visa tydligt vad man vill. Men jag väljer ändå att tolka det faktum att han tittade på och sträckte sig mot boken på soffbordet som att han ville att vi skulle läsa.

För när jag drog boken mot oss sträckte han ut händerna mot den och när jag öppnade den och började läsa om alla djuren i djungeln som rynkade pannan utan att veta varför satt han precis stilla i mitt knä och bara lyssnade. Den där lilla killen som i stort sett aldrig är helt stilla. Sedan kunde vi dessutom fortsätta med historien om Katten, Hunden och molnen innan han tröttnade. Så mysigt.

För övrigt är det en väldigt bra bok. Korta sagor som tar fem–tio minuter att läsa, med bilder som det finns mycket att titta på på vartannat uppslag och på de andra är det mest text, men ändå några små bilder att titta på. Helt perfekt för någon som inte orkar lyssna så länge, men när läsaren (jag) ändå vill läsa mer än “får”, “ko”, “häst” vilket det verkar vara tänkt att man ska läsa för barn i den här åldern.

En historia full av vändningar

Read More

Vissa böcker är det omöjligt att berätta om utan att riskera att säga för mycket. Jag lät dig gå av Clare Mackintosh är en sådan bok. Vi läste den i min bokcirkel och jag hade knappt läst någonting alls om den innan, vilket jag tror var en av anledningarna till att den blev så bra.

Men om jag nu måste berätta lite om den så handlar den om en liten pojke som blir ihjälkörd av en smitare, polisens arbete med att hitta den skyldige och den unga kvinnan Jenna som flyr sitt gamla liv. Allra mest får vi läsa om Jenna, men det tar lång tid innan man får veta tillräckligt mycket för att reda ut vem hon är och vad hon flyr ifrån.

Och det är det som är så fantastiskt med den här historien. Jag har verkligen ingen aning om vad som ska komma härnäst eller på vilket sätt allting hör ihop. Jag tror att jag vet, men så plötsligt får jag veta något som förändrar allting helt. Historien vänder flera gånger åt helt andra håll än vad jag hade väntat mig.

Tyvärr gillar jag inte riktigt vändningen i slutet, men i övrigt är det en riktigt, riktigt bra och spännande historia.

Jag lät dig gå
Clare Mackintosh
Lind & co (2016)
Betyg: 4

Julen hade jag klarat mig utan

Read More

Jag har gillat de tidigare böckerna om Polly och det lilla bageriet på strandpromenaden, men den här hade jag nog kunnat vara utan. Okej, den är rätt mysig just för att man har läst de tidigare, men sättet Jenny Colgan tar historien vidare på är inte helt fantastisk.

Polly och Huckle är förlovade, lever i fyren och har det ganska bra. Huckle vill gifta sig och skaffa barn, men Polly vill inte skynda på något och tycker att de har det ganska bra som de har det. Hon trivs med sitt jobb på bageriet och deras kravlösa tillvaro tillsammans.

När Pollys bästa vän Kerensa blir med barn uppstår dock en del problem. Kerensas man Reuben (Huckles bästa vän) är överlycklig, men det är inte Kerensa. Anledningen till det anförtror hon Polly och det gör inte varken deras relation eller Pollys relation till Huckle speciellt enkel. Hon kan inte berätta vad som är fel med Kerensa för Huckle, och det gör henne ont att ha hemligheter för sin sambo.

Jag tänker inte avslöja problemen, även om man kanske kan gissa dem även utan att ha läst boken. Men jag tycker inte riktigt om vad de gör med karaktärerna, det känns som att de förändras väldigt mycket från de tidigare böckerna. Och som att det är en ganska krystad historia, som Jenny Colgan har hittat på bara för att kunna skriva en bok till. Visst, det finns fortfarande en del mysiga passager men den är långt ifrån samma härliga historia som de tidigare böckerna om Polly.

Och det tolkar jag som att det räcker nu. Hoppas inte det kommer fler böcker om Polly (för då kanske jag trots allt får svårt att låta bli att läsa dem och därigenom bli ännu mer besviken).

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden
Jenny Colgan
Massolit förlag (2016)
Betyg: 2

Alldeles för segt för min smak

Read More
Foto: Agnete Brun/Albert Bonniers förlag

Jag kände mig skeptisk redan när bokcirkeln valde ut De oroliga av Ingmar Bergmans dotter Linn Ullmann. Jag är helt enkelt inte speciellt intresserad av Ingmar Bergman och därmed inte heller av vad hans dotter har att säga om deras relation. Men jag bestämde mig för att lägga mina förutfattade meningar åt sidan och ge det en chans.

Kanske gjorde jag ett stort misstag genom att bestämma mig för att läsa den som ljudbok under mina barnvagnspromenader. Kanske hade allting gått mycket bättre om jag helt enkelt läst den som vanlig, inbunden bok hemma i soffan. Jag vet inte. Det enda jag vet är att mina förutfattade meningar blev verklighet. Jag tyckte helt enkelt att det var ganska ointressant och segt.

Linn Ullmann berättar om somrarna med pappan på Fårö, om vardagen med modern i Norge och om hur hon och pappan på äldre dagar bestämmer sig för att skriva en bok att bli gammal. En bok som aldrig hinner bli verklighet. Och även om känslorna finns där i det hon berättar så berör det mig inte riktigt. Utom några av passagerna om mamman. Som den om hur den lilla flickan står vid telefonen hemma i Norge, med mormor vid sidan, och väntar på att den resande mamman ska ringa, hon har ju faktiskt lovat att hon ska ringa vid en speciell tid. Men hon gör inte det och dottern blir hysterisk. Har mamman lämnat henne?

Men delarna om Bergman? Nej, jag är ärligt talat inte speciellt intresserad och då blir det inte bra heller. När jag googlar ser jag att alla (?) hyllar den här boken, men jag kan helt enkelt inte falla in i den kören. För det här var inte en bok för mig.

De oroliga
Linn Ullmann
Albert Bonniers förlag (2016)
Ljudbok
Betyg: 2
Bokcirkelbok