Varför läser jag?

Helgens fråga i Annikas bokbloggsjerka löd:

Varför läser du egentligen böcker?

Jag tror att det är en fråga som har långt mer än ett svar, och som kanske inte ens går att besvara på ett enkelt sätt. För det finns inte bara en anledning till att jag läser, läsningen är så mycket mer än svaret på en fråga. Jag läser självklart för underhållningens skull, det är någonting som roar mig och som jag gärna ägnar mig åt. Medan vissa tycker att det är kul att grotta ner sig i en lång tv-serie sitter jag hellre med en tjock bok.

Jag läser också för att lära mig mer. Det är nästan oundvikligt. Varje bok tillför någonting nytt och kanske lär jag mig någonting jag inte vetat tidigare.

Det är också avkoppling. Efter en stressig dag finns det få saker som gör mig så lugn som att få krypa upp i soffhörnet i tystnad och bara försvinna ner i boken. Och där kommer kanske också en annan sak in i det hela – visst är det även en slags verklighetsflykt. En möjlighet att få lämna sitt eget liv en stund och få ta del av någon annans, påhittad som verklig. Ägna sig åt någon annans problem en stund, snarare än sina egna.

Jag läser också helt enkelt för att jag mår bra av det. Kort sagt.

Mer Caitlin Moran!

konsten-att-skapa-en-tjejHur kunde jag ha missat att min stora förälskelse (sedan Bokmässan 2013) Caitlin Moran har släppt en ny bok? Varför har ingen talat om den här stora nyheten för mig?

I stället fick jag en chock när jag till frukosten bläddrade igenom den lokala bokhandelns julmagasin och plötsligt upptäckte en grön bok nere i ena hörnet. Konsten att skapa en tjej av Caitlin Moran. Skönlitterärt om en ung tjej som vill vara någon annan. Det låter visserligen som att det kan bli lite skruvat när man läser beskrivningen, men med Caitlins sätt att vrida och vända på formuleringarna har jag stora förhoppningar.

Tomten, kan jag hitta den under granen? (Om jag kan vänta så länge)

Så mycket bättre – the literature edition

Ja, det är precis vad SVT ska göra nu, enligt TT. De har samlat sex deckarförfattare på ett värdshus för att prata om sina liv och författarskap – och självklart för att lösa brott. Närmare bestämt brott från sina egna böcker. Det låter faktiskt som det kan bli lite småroligt.

De sex författarna är Denise Rudberg, Börge Hellström och Anders Roslund, Anna Jansson, Christoffer Carlsson och Katarina Wennstam. Framför allt Anna Janssons och Christoffer Carlssons dagar kan jag tänka mig blir riktigt bra, baserat på hur de har varit när jag hört dem prata i olika sammanhang.

God tanke, SVT. Hoppas ni lever upp till förväntningarna.

Läs mer här.

Lyckad kväll trots att det stora namnet saknades

bokensafton

I går kväll var det så dags för Bokens afton här i Kalmar. En kväll som brukar locka mycket folk och vara väldigt trevlig. Förra året var ett exceptionellt år med flera stora namn (som GW, Liza Marklund, Johan Theorin och några till), medan det här året på förhand saknade någon som riktigt stack ut. Och på sätt och vis kändes det bra, alla var liksom där tillsammans.

Redan från att författarna klev upp på scenen märkte man att det var så. De gjorde det tillsammans och de var intresserade av det de andra hade att säga. Alla lyssnade uppmärksamt på varandra, ingen satt och sov i ett hörn (som GW gjorde förra året). Framför allt var det kul att se Arkan Asaad och Christoffer Carlsson som såg ut som tända ljus när Lena Ebervall och Per E Samuelson pratade.

Alla hade anstängt sig, var duktiga på att berätta och hade hittat sin lokala koppling – en tavla över Kalmar slott, en nedlagd Volvofabrik eller den trevliga dialekten. Sånt som en publik uppskattar.

Arkan Asaad väckte känslor, både på ett hemska och roliga sätt. Hur många gånger man än hör historien bakom hans böcker så berör den lika mycket. Lena Ebervall och Per E Samuelson var, precis som jag förväntat mig efter Bokmässan, oerhört sammansvetsade och körde på taktiken att berätta om hela sin bok – något jag inte riktigt uppskattar, även om historien visserligen är känd.  Jag vill veta mer om hur de jobbar, hur det är att blanda fiktion och fakta.

Jan Hedh rabblade recept på mazariner ur minnet och berättade roliga anekdoter från konditorierna. Precis vad jag hoppades på, även om det började gå lite på tomgång mot slutet av hans framförande. Men han lockade oss till många skratt och inspirerade verkligen.

Catharina Ingelman-Sundberg var, som väntat, rolig och gjorde precis det jag efterfrågat hos Ebervall och Samuelsson – berättar om all research hon gör till sina Pensionärsligan-böcker och hur hon får idéerna till brotten de ska begå.

Pehr G Gyllenhammar var intressant, men jag tycker att det är lite svårt med folk som ska berätta om biografier i sådana här sammanhang. Det blir mest en personintervju som hade kunnat vara i vilket sammanhang som helst. Även här hade man kanske kunnat få in lite mer om själva berättandet kanske?

Christoffer Carlsson tog oss dock med storm. Han fick i stort sett alla pusselbitar att falla på plats. Han bjöd på sig själv genom att berätta om den lille killen med finnar och flaskbottnar till glasögon som började skriva noveller för att få vara någon annan en stund. Han berättade om hur han uppfann sin huvudperson och hur det var att komma farligt nära verkligheten. Kort sagt, det som vi inte kan läsa om i boken men som gör boken. Precis det jag vill ha ut av en sådan här kväll.

Jag hade också gärna hört mer av kvällens konferencier, Mathias Sundén. Påläst, duktig och behaglig att lyssna på. Han började varje framförande med att ställa två korta frågor till författaren – riktigt bra frågor, varav en del var de jag hade hoppats att han skulle ställa. Kanske hade han läst mina kommentarer i Barometern i förväg? Det hade varit kul om han hade fått chansen att ställa fler frågor till författarna, i stället för att de själva bara skulle ha berättat rakt upp och ner. Då hade vi kunnat få veta ännu mer och den redan trevliga kvällen hade kunnat bli ännu trevligare.

Dags för höstens andra höjdpunkt

bokensafton

Höstens största höjdpunkt är ju självklart Bokmässan i Göteborg, men i kväll är det dags för den nästa största. Nämligen Bokens afton här i Kalmar. Sju författare på samma scen som får turas om att berätta om sig själva, sina böcker och sitt författarskap. Det brukar bli riktigt trevligt, intressant och roligt och det tror jag att det blir även i år.

Det brukar finnas ett stort namn (eller som förra året när i princip alla var stora namn), men inte i år. Jag tror att de tänkt att det största namnet ska vara Pehr G Gyllenhammar men han är definitivt inte den som lockar mig mest. På Bokmässan var de flesta som stod och lyssnade när han berättade om sin självbiografi lite äldre män och jag förutsätter att det är dem han kommer att locka till Bokens afton också.

Den jag i stället tycker är det mest intressanta namnet är Arkan Asaad. Han tog mig med storm på Bokmässan, var intressant att lyssna på och var oerhört trevlig att prata med efteråt. Så jag hoppas att många tar en chans att få en pratstund med honom i pausen i kväll.

Catharina Ingelman-Sundberg var riktigt rolig på seminariet om vad som är humor och jag hoppas att det kanske kan bli lite på det temat i kväll också.

Lena Ebervall och Per E Samuelson, vars bok jag läst och hört berättas om ett flertal gånger, vet jag precis vad jag har att vänta mig av. De kommer att berätta nästan precis hela boken, göra det som om de vore en person och förklara exakt hur säkra de är på vem som mördade Olof Palme och varför. Men, intressant om man inte hört det förut.

Christoffer Carlsson gjorde mig besviken när jag läste hans Den enögda kaninen men han har ett speciellt sätt att prata om sina böcker och om deckargenren i allmänhet som är väldigt intressant och som får mig att vilja läsa någon annan av hans böcker för att se om jag hade fel. Får se om jag känner så även efter i kväll.

Och så är den sista personen ut konditorn och chokladmästaren Jan Hedh. Här hoppas jag, som baktokig, på rejäl inspiration och många roliga historier om kakor och konditorier.

Låter som upplagt för en trevlig kväll, eller hur?

Snälla tomten, jag vill ha…

julbild

Helg innebär som vanligt bokbloggsjerka hos Annika, och den här veckan märks det av att det börjar bli dags att fundera på julklappar…

Det börjar lacka mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu?

Den lär förmodligen båda ändras, utökas och minskas flera gånger innan det är dags att öppna paketen vid granen, men just nu står det här på min allmänna önskelista:

  • Vi – David Nicholls
  • Livets och dödens villkor – Belinda Bauer
  • En mörk och förvriden flod – Sharon Bolton
  • Nyutgåvorna av Agatha Christies böcker

Vad önskar du dig?

När Maria Wern blir lite för inblandad för min smak

dans-pa-glodande-kolJag önskar att jag någon gång bestämt mig för att läsa Anna Janssons böcker om Visbypolisen Maria Wern i rätt ordning. Men det blir aldrig av. I stället läser jag någon del här, någon där. Och fördelen är att det funkar, även om man missar några små delar av hennes relationer och privatliv. Så någon gång ska jag ta ett samlat grepp. Men det blev inte den här gången heller.

Dans på glödande kol är den fjortonde boken om Maria Wern. När det börjar brinna i en villa pekas en ung pojke ut som skyldig, samtidigt som en del andra konstiga saker händer i samma område. Bland annat får en politiker sin lyxbil förstörd och frågan är om allt egentligen hör ihop. Och självklart blir Maria Wern själv personligt inblandad, hennes nye kärlek brandmannen Björn har koppling till en grupp som verkar ha någonting med händelserna att göra…

Det är just det sistnämnda jag har lite svårt för med Maria Wern. Hon blir alltid så insyltad själv, det är alltid folk i hennes närhet som misstänks eller är inblandade på något annat sätt. Tyvärr, jag önskar att hon kunde få stå lite utanför. (Men jag har ju som sagt inte läst alla böckerna så jag kanske har fel).

Dock gillar jag hur Anna Jansson skriver, hennes språk och hur hon berättar historien. Det flyter på lätt, är spännande och väldigt nära läsaren. Lättsmälta deckare, helt enkelt.

T T
Titel: Dans på glödande kol
Författare: Anna Jansson
Förlag och år: Norstedts (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 287 sidor

När slumpen visar vägen

en-liten-varld70-åriga Elsa bestämmer sig för att följa efter en slumpmässigt utvald person på Arlanda Express en dag. Valet faller på Isabella, en vacker men ensam kvinna som inte riktigt vet vad hon ska göra med sitt liv. Men Isabella är inte den enda person som Elsa stöter på i sitt infall att följa efter okända personer.

Slumpen för sedan samman ett flertal av de här personerna och de kan sedan hjälpa varandra att hitta rätt i livet. Det är inte speciellt trovärdigt, vilket jag egentligen brukar gilla, men det är riktigt feelgood-läsning med lagom skruvade händelser som sedan blir alldeles för skruvade när Elsas vän plötsligt kidnappas. Men till största delen är det en riktigt trevlig bok som lockar fram många leenden och skratt. Och personerna är långt ifrån svartvita utan känns i stället riktigt äkta.

Kanske skulle man någon dag försöka följa efter en helt slumpmässigt utvald person och se vad som händer?

T T T
Titel: En liten värld
Författare: Åsa Hellberg
Förlag och år: Forum (2014)
Typ och sidor: Inbunden – 306 sidor

Drömmar som väcker avundsjuka

drombokhandelnNär Ivan och Franceska möts inser de att de delar ett stort intresse. Nämligen intresset för den bra litteraturen. De är också rörande överens om att det inte finns någon bokhandel som säljer enbart bra litteratur och att det verkligen borde finnas. Med Ivans erfarenhet som bokhandlare och Francescas pengar bestämmer de sig för att starta sin Drömbokhandel, i Paris. En jury bestående av en grupp framstående författare tas fram, i yttersta hemlighet, och det blir deras uppgift att välja vilka böcker som ska säljas i butiken. Enda kravet är att det är riktigt bra litteratur.

Bokhandeln blir genast en succé, men det är inte så enkelt. Det börjar muttras om ohederlig konkurrens runtomkring och när olyckor plötsligt börjar hända de hemliga jurymedlemmarna inser Ivan och Francesca att någon vill bokhandeln illa på riktigt. Frågan är bara om de ska göra som gärningsmännen vill och ge upp sin dröm eller fortsätta mot alla odds.

Det här är självklart en bok för alla riktigt bokälskare, kärleken till litteraturen genomsyrar i stort sett alla sidor och det nämns både den ena och andra boken. Jag vet inte riktigt om jag är förtjust i att den försöker bli någon sorts deckare, jag hade inte behövt mordförsök och allvarliga olyckor som hot. Det blir gränsfall till för skruvat emellanåt.

Men böcker om böcker kan sällan bli annat än bra.

T T T
Titel: Drömbokhandeln
Författare: Laurence Cossé
Förlag och år: Sekwa (2013)
Typ och sidor: Pocket – 457 sidor

En bit historia vi missat

svenskahemJag var nog inte ensam om att bli helt fast framför tv:n förra julen när SVT sände serien Fröken Frimans krig. Om hur en grupp kvinnor i början av 1900-talet gick samman och bestämde sig för att starta en livsmedelsbutik med bra råvaror, varor man visste var de kom ifrån och vad de bestod av. Vilket var betydligt mer än vad man kunde säga om det som såldes på torg och i andra butiker.

Alltihop bygger på en sann historia och den berättas i Svenska hem: Den sanna historien om Fröken Frimans krig. I boken varvas en dramatisering av kvinnornas kamp mot de starka handelsmännen med fakta från den tiden. Tillsammans blir det väldigt intressant och ger en bild av vår historia som jag tycker att det är väldigt synd att, i alla fall jag, har missat i exempelvis historieundervisningen. Det är kvinnor att vara stolta över och det är synd att det gick som det gick på slutet för dem när Coop tog över och la ner dem.

Deras historia är helt klart värd att lyftas fram betydligt mer. Det är väldigt intressant och till och med viktigt, skulle jag vilja påstå.

T T T T
Titel: 
Svenska hem – den sanna historien om Fröken Frimans krig
Författare: Eva Kaijser och Monika Björk
Förlag och år: Latona ord ton (2014)
Typ och sidor: Danskt band – 282 sidor