Leksak som ger läslust

Efter att i sommar ha testat flera olika abonnemangstjänster på e-böcker och ljudböcker har jag kommit fram till att det är Storytel som passar mig allra bäst. Framför allt för funktionen att läsa och lyssna varvat.

Så när de meddelade att de skulle släppa en läsplatta blev jag nyfiken. Berättade om den för sambon och sa att det kunde jag kanske önska mig i födelsedagspresent.

Han sågade idén nästintill, ifrågasatte om jag kommer använda den och om det är värt det när den är låst till Storytel. Så nehe, där skulle jag inte få någon.

Så döm om min förvåning när jag i morse öppnade mitt paket och den innehöll en liten Storytel Reader. Han köpte en i alla fall!

Än så länge har jag bara packat upp den och tittat runt lite. Nu ser jag fram emot att börja använda den på riktigt. Läspeppen är total!

Tänkvärd historia som saknar någonting

En dag vaknar Alice Love upp på golvet på ett gym med en fruktansvärd huvudvärk. Vad gör hon egentligen på ett gym? Hon är gravid och brukar aldrig träna. Och vilka är egentligen alla personer runt omkring henne, som dessutom verkar tro att de känner henne väl?

Allt eftersom tiden går tvingas Alice inse att hon ramlat på ett steppats och slagit i huvudet så pass att hon glömde de senaste tio åren av sitt liv. Hon är övertygad om att det är 1998 och att hon väntar sitt första barn. I själva verket är det 2008 och hon är trebarnsmamma, ligger i en infekterad skilsmässa och är i full färd att arrangera ett rekordförsök för världens största marängpaj tillsammans med andra mammor från skolan. Ingenting av det känns bekant – framför allt inte skilsmässan från den man hon 1998 älskade över allt annat.

Jag har tidigare älskat flera av Liane Moriartys böcker och sättet hon skriver dem på. Det är alltid olika personer som turas om att berätta en historia. I det här fallet Alice, hennes syster Elisabeth och hennes gammelfarmor Franny. Så långt känns allt igen. Likaså miljöerna, det är återigen förortsmammor i Australien som står i centrum. Och det är helt klart mysig läsning som får en att tänka till en hel del. Om jag skulle glömma de kommande tio åren av mitt liv – vad kommer jag i så fall att missa? Vem skulle jag vara då?

Men tyvärr saknas det någonting. Det rullar på i samma takt hela boken igenom och blir aldrig någonting mer än en ganska lättläst roman som inte kommer att lämna något speciellt efter sig. Och det är synd, för det är just det som jag har tyckt om med Liane Moriartys böcker tidigare. Den här blir helt enkelt bara en okej bok i mängden.

En annan Alice
Liane Moriarty
Förlag: Albert Bonniers förlag (2018)
Typ och sidor: E-bok/ljudbok – 482 sidor
Betyg: 3

*Den här recensionen publicerades i Barometern-OT den 12 april

Kort roman som innehåller så mycket

Det är dagen före julafton (berättelsen skrevs ursprungligen som en julberättelse till Helsingborgs dagblad 2017) och vi får hälsa på hos två personer på ett sjukhus. En man och en liten flicka. Båda har cancer och åtminstone flickan verkar ha försonats med tanken på att hon kommer att dö, även om hennes familj låtsas att de har en framtid ihop. Mannen har svårare att förlikas med sin sjukdom, för honom är det extremt viktigt att vara en person som alla andra ser upp till och minns.

Fredrik Backman är så oerhört bra på att skildra saker på ett tydligt sätt. Det har märkts i hans romaner men blir ännu tydligare i en kortroman. Med hjälp av sina speciella beskrivningar och väl valda ord får han läsaren att fundera på de stora frågorna om vad ett liv egentligen är värt och hur viktigt det är att bli ihågkommen.

Och det finns så många fina små skildringar som jag bara älskar. Som när han tar barnets perspektiv och förklarar varför hon kallar sitt gosedjur för Ninen. Hur alla vuxna tror att det är för att hon inte kunde säga Ka-Ninen. Medan det i själva verket är så enkelt att kaninen faktiskt heter Ninen.

Ditt livs affär
Fredrik Backman
Förlag: Bokförlaget Forum (2017)
Typ och sidor: Ljudbok / 80 sidor
Betyg: 4

*Den här texten publicerades i Barometern-OT den 12 april 2018*

Oväntade vändningar i fascinerande miljöer

För tre år sedan dog Cathrins båda söner i en tragisk olycka medan hennes bästa vän Rachel passade dem. Nu kämpar Cathrin med att leva vidare, samtidigt som hon också anstränger sig för att undvika kvinnan hon nu hatar, men en gång älskade. Något som är oerhört svårt i en liten ort på Falklandsöarna.

När ett litet barn försvinner spårlöst på ön sätts stora sökinsatser in och Cathrin – som har stora kunskaper om naturen och djurlivet – deltar självklart, även om det väcker svåra minnen till liv. Framför allt nu när hon har bestämt sig för att hämnas Rachel en gång för alla…

Små svarta lögner är en spännande historia, full av vändningar. Så fort man tror att man vet vad som har hänt så händer det någonting som gör att man helt plötsligt inte har en aning längre. Och det är riktigt bra gjort.

Men det som framför allt är riktigt bra är beskrivningarna av miljön på Falklandsöarna. Jag kan se landskapet framför mig och jag lär mig mycket om djurliv, inte minst när Cathrin måste leda en omfattande räddningsinsats när flera hundra valar plötsligt strandar.

Små svarta lögner
Sharon Bolton
Förlag: Modernista (2015)
Typ och sidor: E-bok/ljudbok – 408 sidor
Betyg: 3

*Den här texten publicerades i Barometern-OT den 12 april*

Att inte kunna vänta

När det gäller ljudböcker är jag otroligt otålig. Att lyssna 16 timmar på en bok känns oändligt långt när man, som jag gör, bara lyssnar 30 minuter om dagen. Och just därför brukar jag hålla mig borta från böckerna i Storytels app som är just bara ljudböcker. I stället väljer jag dem som finns som både e-böcker och ljudböcker, så att man kan hoppa fram och tillbaka mellan dem (slalomläsa kallar jag det för ibland).

Men förra veckan valde jag en som bara fanns som ljudbok – En annan Alice av Liane Moriarty. Och fastnade totalt. Åh, vad jag önskade att den gick att slalomläsa.

Jag önskade det så mycket att jag gjorde nåt jag nästan aldrig gör. Jag köpte den som e-bok.

Kanske ett onödigt köp, men jag var helt enkelt tvungen att komma vidare lite snabbare. Den är ju så bra.

Det där jag nästan aldrig gör

Parallelläsning brukar jag kalla det när man läser flera böcker samtidigt. Och det är någonting jag i princip aldrig ägnar mig åt.

Men ibland händer det och just nu är ett sådant ibland-tillfälle.

  • Jag lyssnar på En annan Alice av Liane Moriarty när jag kör till och från jobbet – något som kommer ta mig cirka en månad om jag inte lyssnar vid andra tillfällen också.
  • Jag kämpar för att ta mig igenom Den gode lögnaren av Nicholas Searle, som e-bok i mobilen – typ när jag hamnar ensam vid ett bord i lunchrummet eller när jag borstar tänderna.
  • Jag sträckläste 100 sidor i Hjärtats osynliga raseri av John Boyne som inbunden bok i går kväll och hoppas kunna göra om det snart igen.

Frågan är om det är en tillfällighet eller en ny vana?

Hur långt är det värt att läsa?

Just nu (eller snarare de senaste tre veckorna) har jag kämpat med att försöka ta mig igenom nästa bokcirkelbok – Den gode lögnaren av Nicholas Searle. Med stor betoning på försöka. Det går nämligen inte.

Jag kommer inte in i den och jag tycker inte om det jag läser. Nu är jag typ halvvägs och inser att jag nog inte kommer att komma så mycket längre till imorgon kväll heller. Frågan är om jag ska tvinga mig att fortsätta sedan.

För hur långt måste man egentligen läsa för att kunna säga att man gett den en ärlig chans? Jag brukar alltid skryta med att jag nästan aldrig slutar läsa böcker, utan tar mig igenom i hopp om någon slags helhet i slutet. Men samtidigt börjar jag inse, nu när jag inte läser riktigt lika mycket längre, att det är slöseri med tid. Varför lägga energi på en bok jag måste kämpa mig igenom när det finns så många andra bra böcker jag vill läsa?

Hur långt läser du innan du bestämmer dig för att lägga en, vad det verkar, dålig bok åt sidan?

Mycket att se fram emot i mars

Februari var en lite tråkig boksläppsmånad, vilket kanske kan tänkas ha med bokrean att göra. Mars ser betydligt bättre ut och jag har en lista på inte mindre än åtta böcker som jag ser fram emot:

Liane Moriarty: En annan Alice
I princip allt jag läst av Liane Moriarty har varit fantastiskt. Och är det inte fantastiskt så är det åtminstone bra. Den här boken handlar om Alice, som vaknar upp efter en hård smäll mot huvudet och tvingas inse att den har fått henne att glömma tio år av sitt liv.

Jojo Moyes: En andra chans
Tredje boken om Louisa Clarke och den andra efter Livet efter dig. Jag tyckte i och för sig att Arvet efter dig var en ganska onödig uppföljning, men kan nog ändå inte låta bli att hålla mig ifrån den här.

Lisa Jewell: Och sen var hon borta
När det gäller Lisa Jewell är det lite som med Liane Moriarty; i princip allting är bra. Den här gången ska det vara lite mer av en thriller, enligt beskrivningarna och det låter ju spännande.

Carolina Setterwall: Låt oss hoppas på det bästa
En bok jag läste om och blev intresserad av. En morgon vaknar Carolina upp och hittar sin man död. Efter det blir hon ensam med sin son och försöker hitta rutinerna i det nya liv som kommit.

Lorraine Fouchet: Mellan himmel och Lou
Ett tag läste jag nästan allting som gavs ut på Sekwa förlag, men den senaste tiden har jag kommit av mig.  Men den här historien – om pensionerade Jo som blir ensam efter att hans älskade Lou dött – verkar hjärtlig och varm.

Emma Knyckare: Hit med flaskan: Handbok för panikslagna föräldrar
Det finns hur mycket böcker om graviditeter och barn som helst, men de flesta är antingen fåniga eller bara fullproppade med fakta. Det behövs en rolig, men ändå seriös berättelse som man kan känna igen sig i – och förhoppnignsvis är det här en sådan.

Frida Skybäck: Bokhandeln på Riverside drive
Böcker om böcker är ofta mysiga. Här handlar det om Charlotte, som ärver ett hus i London, där det även inryms en bokhandel. Inga höga förhoppningar egentligen, men kanske en mysig stund någon gång när man behöver det.

Linwood Barclay: Sveket
Första delen i en serie om den lilla orten Promise Falls där någon, enligt informationen, bestämt sig för att alla ska få sona för tidigare brott. Jag har dålig koll på Linwood Barclay sedan tidigare, men det låter ändå lovande.

Nu flyttar jag hem igen!

De senaste, snart, två åren har jag bloggat om böcker och läsning på barometern.se.

Men nu är det dags att flytta hem igen – och från och med i dag är det här, på tidningsida.se, som jag återfinns. Förhoppningsvis blir det lite av en nystart igen, och förhoppningsvis vill ni följa mig och diskutera böcker med mig här.