Läser just nu

fantomernaSå var det fredagen och jag har äntligen börjat ta mig ur den senaste veckans förkylningsdimma.
Och när det nalkas helg är det som vanligt dags för Annikas bokbloggsjerka:

Vi kör en enkel fråga den här veckan: vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?

Jag har precis börjat läsa Klas Östergrens Fantomerna. Än så länge har jag inte hunnit så långt, men jag hoppas på att den ska visa sig vara bra. Vad som definitivt är bra är att jag läser den som e-bok, efter att ha haft en lång period utan att läsa någonting på min iRiver. Den här veckan har det dock blivit två, efter att ha börjat med Moa Martinssons Mor gifter sig. 

Ovetande läsning

En dag – David Nicholls

Så var det fredag igen och det innebär att det är dags för Annikas bokbloggsjerka igen. Veckans fråga lyder:

Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?

Spontant svarar jag En dag av David Nicholls. För om man vet någonting om den så tror man att det är en kärlekshistoria i mängden, men den är så mycket mer.

Och eftersom jag inte vill berätta någonting om den för de som inte läst den, får svaret räcka där.

När lycka och framgång inte är samma sak

ryskt_black

Nicolas Kolt hade aldrig tänkt bli författare. Men när han plötsligt av en slump får veta att hans numera döda pappa inte var fransk utan rysk börjar en historia rulla upp sig i hans huvud. Hans egen familjs historia. Han väljer dock att berätta den ur en äldre kvinnas perspektiv, vilket visar sig vara helt rätt. Boken Brevet blir snabbt en storsäljare, filmatiseras och huvudrollsinnehavaren får en Oscar. Kan det bli bättre än så?

Nicolas verkar ha det perfekta livet, på ytan. Han tror att han genom att skriva den här historien har gjort upp med alla spöken från det förflutna. Men det har samtidigt förändrat honom. Han är besatt av sig själv, vad andra tycker om honom. I alla fall om du frågar hans familj och före detta flickvän.

Nicolas är en klyscha, en fördomsfull bild av en ung man som inte klarar av att hantera sin framgång. Men på något sätt gör det mig ingenting, trots att jag i vanliga fall inte riktigt gillar det. Genom att beskriva honom på det sättet får hon fram hans våndor över att inte lyckas skriva en ny bestseller på ett riktigt bra sätt. Han är vidrig på många sätt – hans själviska sidor, det faktum att han tar med sig en kvinna han egentligen inte älskar på lyxsemester – men emellanåt kan jag inte låta bli att tycka synd om den unge mannen som inte vet var han kommer ifrån och vart han är på väg.

Det kanske inte är Tatiana de Rosnays bästa bok – hemligheterna avslöjas lite väl häftigt framåt slutet, och jag köper inte riktigt vissa av Nicolas slutsatser– men det är välskrivet och lätt att läsa. Perfekt höstläsning, med andra ord.

T T T
Titel: Ryskt bläck
Författare: Tatiana de Rosnay
Förlag och år: Sekwa 2014
Typ och sidor: Danskt band – 399 sidor

En liten uppfräschning

Ja, jag vet att det inte var speciellt länge sedan jag bytte utseende här på bloggen, men det är dags igen. Framför allt reagerade jag under Bokmässan på att det kändes så jobbigt och svårt att läsa bloggen på mobiltelefon/surfplatta – man behövde zooma och scrolla som en galning.

Men med den här nya layouten behövs inte det. I stället är den så kallad responsiv, det vill säga den anpassar sig efter enheten du läser på. Bra, va?

Sedan passade jag på att byta lite färg samtidigt. Blått har jag aldrig haft, det kan väl vara lite spännande?

En till Nobelpristagare att läsa

jag är malalaI går var jag besviken på att jag inte kände till litteraturpristagaren Patrick Modiano, men i dag är jag betydligt mer nöjd.

Att ge fredspriset till Malala Yousafzai känns som det bästa den norska fredspriskommittén kunde göra. Jag kan knappast tänka mig en person som är mer värd det. En person som verkligen stått upp mot kriget, för freden och för barnens rätt till skola och ett värdigt liv.

Hennes bok Jag är Malala  har jag egentligen tänkt läsa för länge sedan, men av någon anledning har det inte blivit av. Nu ska det definitivt bli det.

Patrick Modiano, alltså

En fransk man jag aldrig hört talas om. Lite vad jag trodde alltså, när det gällde man och okänt namn (för mig i alla fall).

Men jag brukar ju gilla franskt så det kanske skulle funka. Är det någon som har läst något?

Om fem timmar vet vi…

Klockan 13 i dag öppnar Peter Englund de stora vita dörrarna, blixtrarna smattrar och han berättar för oss vem som får årets Nobelpris i litteratur. Spännande och en riktig höjdpunkt på hösten.

Det gissas hej vilt, men jag antar att det inte är många som kommer få rätt. Själv tänker jag att det förmodligen blir någon jag inte hört talas om, eftersom det blev en väldigt känd och omtyckt kvinna (Alice Munro) förra året. Så jag har inte samma förhoppning om att känna igen namnet i år. Visst vore det roligt om någon av de som alltid ligger bra till på bettinglistorna, som Haruki Murakami eller Joyce Carol Oates, skulle få det men det tror jag inte på.

Jag väntar med spänning. Om fem timmar vet vi…

Planerad läsning

Helg igen och därmed dags för Annikas bokbloggsjerka. Veckans fråga lyder:

Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?
Oftast gör jag inte det. Jag mår bäst om läsningen är spontan och jag kan bestämma från gång till gång vad jag ska läsa härnäst. För läsningen beror så mycket på vad jag känner för just då.

Men ibland planerar jag några steg framåt. Till exempel om jag fått ett recensionsex, då kan jag tänka att jag vet att det måste bli nästa bok. Och ibland får jag för mig att hitta på små utmaningar till mig själv (som oftast går sådär).

Men större delen av tiden läser jag helt enkelt bara det som faller mig in just då.

Inte något som stannar kvar

tusen-tranorEn regnig kväll råkar Eva av misstag köra på Amos. Hon vet inte vem han är, men tar med honom till sin övernattningslägenhet för att han ska få en chans att återhämta sig. Sedan räknar hon med att han ska försvinna därifrån, men i stället börjar de prata med varandra och Eva får höra hela historien om hur Amos flytt till Sverige och om livet som papperslös i Europa.

Tidvis är Amos historia riktigt berörande. Men långt ifrån hela tiden. Det här är ingen bok som fastnar i mig, utan känns snarare som bara en i mängden. Jag vet att boken hyllats på flera andra håll, men trots att ämnet egentligen är viktigt och borde lyftas fram är det ingenting jag kommer att komma ihåg speciellt länge. Det var helt enkelt inte en bok för mig.

T T
Titel: Tusen Tranor
Författare: Ann Lagerhammar
Förlag och år: Forum 2014
Typ och sidor: Inbunden – 262 sidor

Intressant – men tråkigt skrivet

dodsdomdDamien Echols döms som 19-åring till döden för mord på tre små pojkar. Polisen hänger ut honom och hans två kompisar som West Memphis Three, tre satanistiska unga män som inte bävar för att döda på de mest bestialiska sätt. Bevisen brister dock rejält och det finns till och med en hel del bevis som pekar åt andra håll. Efter en lång process släpps han fri och det här är hans historia.

Visst låter det intressant? Och det är det också, en helt sjuk historia. Man kan dra paralleller till Thomas Quick- eller Olle Möller-fallen – kända fall när polisen mer varit ute efter att få någon fast än att faktiskt lösa brottet på riktigt. Vilket i sig är riktigt hemskt. När det dessutom blir ett dödsstraff på tvivelaktiga grunder är det fruktansvärt.

Tyvärr kommer jag på mig själv med att hellre googla på fallet än på att läsa Damien Echols historia. Han svävar ut i sidosaker och jag har lite svårt att bli engagerad i hans liv i fängelse i väntan på att antingen frias eller bli dödad. Själva historien är fruktansvärt intressant, men boken är tyvärr tråkig.

T T
Titel: Dödsdömd
Författare: Damien Echols
Förlag och år: Norstedts 2013
Typ och sidor: Inbunden (369 sidor)