Året verkar börja bra

Jag är nästan förvånad över hur det här läsåret har börjat. Elva dagar in har jag läst inte mindre än fyra böcker – som dessutom i flertalet fall har varit ganska eller väldigt tjocka. För tillsammans innebär de fyra böckerna att jag har läst ofattbara 1 800 sidor redan (bara Steglitsan var ju nästan 800).

Frågan är var det här året kan ta vägen om jag lyckas fortsätta hålla i det…

Två klassiska deckare

herkulesstorverkTitel: Herkules storverk
Författare: Agatha Christie
Första gången utgiven: 1947
Förlag och år i läst version: Stockholm text (2014)
Typ och sidor: E-bok – 268 sidor
Betyg: T T

Handling: Hercule Poirot jämförs av en vän med den grekiska mytologins Herkules. Inspirerad av sin namne bestämmer sig Poirot för att hitta sin egen motsvarighet till storverken denne utförde – i form av tolv olika fall som går att likna vid Herkules storverk. Allt från försvunna hundar till mördade fruar platsar i hans storslagna verk.
Omdöme: Jag har problem med Poirot i kortform (varje fall är en novell, typ). Jag får inte veta allt och lösningarna blir ibland lite för drastiska och kortfattade. Idén är rolig, men jag tycker inte att kopplingarna alltid funkar. Poirot är bättre i mer sammanhängande historier.

mordaren-ljuger-inte-ensamTitel: Mördaren ljuger aldrig ensam
Författare: Maria Lang
Första gången utgiven: 1949
Förlag och år i läst version: Norstedts (2014)
Typ och sidor: E-bok – 211 sidor
Betyg: T T T

Handling: Puck följer med sina nyfunna vänner till en ö i skärgården. Fler gäster dyker upp och de har det riktigt trevligt. Men plötsligt hittas en av de nya gästerna död, av just Puck. Någon av hennes nyfunna vänner har alltså visat sig vara en brutal mördare, frågan är bara vem?
Omdöme: Välskrivet, spännande och med trovärdiga karaktärer. Framför allt imponeras jag av att historien inte känns daterad, den funkar precis lika bra i dag som i slutet av 1940-talet. Puck är en bra huvudperson – jag gillar när det inte alltid måste vara en polis som har huvudrollen i en deckare. Återstår dock att se om jag tycker det funkar när jag läser fler.

Tv-serier som faller mig i smaken

da-2770

Såhär årets andra fredag är det dags att återgå till de vanliga rutinerna. Det vill säga, det är dags för Annikas bokbloggsjerka. Den här veckan utan litterärt tema:

Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?

Jag tittar inte på jättemycket tv-serier, men det händer ibland. Jag följer alltid Downton abbey slaviskt nu för tiden (femte säsongen gick ju 2014), även om jag började först när tre säsonger redan sänds. Det finns en fördel med att kunna se hela säsonger i i princip ett svep, tycker jag. Men jag är helt förälskad i den serien och tycker att den senaste säsongen gav ett riktigt lyft till historien igen. Framför allt vad de gjorde med gamla lady Grantham och vad man fick veta om henne. Så jag ser helt klart fram emot ytterligare en säsong (men sedan kanske det räcker?).

Sedan fick bland annat min syster mig att en dag när jag var sjuk i våras bestämma mig för att se Orange is the new black på Netflix, så där fastnade jag också och såg både säsong ett och två.

Till slut hann jag bara precis börja med The house of Elliott som en vänlig jobbarkompis (som ser mycket tv-serier) tipsat mig om länge och till slut lånade hon till och med ut sin dvd-box för att jag skulle se den. Så den håller jag på med för fullt just nu.

Fem korta – “lättsammare” läsning

cocktails-for-tre

Titel: Cocktails för tre
Författare: Sophie Kinsella
Förlag och år: Damm förlag (2013)
Typ och sidor: E-bok – 231 sidor
Betyg: T T

Handling: Tre bästa vänner med en tradition av att träffas en gång i månaden på en bar och bara ha trevligt tillsammans. Men så plötsligt möter de en servitris som en av dem känt tidigare livet och hon tränger sig in i vänskapen och ingenting är som förr.
Omdöme: Jag har tidigare tyckt om Sophie Kinsellas sätt att komma med lätt och underhållande läsning. Men jag tycker inte att den här är på samma sätt. Det blir lite segt med vännernas bråk och jag tycker tyvärr inte riktigt om karaktärerna, som känns aningen stereotypa för de olika roller de ska spela.

britt-marie-var-harTitel: Britt-Marie var här
Författare: Fredrik Backman
Förlag och år: Partners in stories (2014)
Typ och sidor: E-bok/ljudbok – 361 sidor
Betyg: T T T

Handling: När Britt-Maries gamla liv plötsligt går i spillror hamnar hon i det lilla samhället Borg. Inte lätt för någon som har levt hela sitt liv genom att följa strikta rutiner, hela dagarna. Men det nya livet visar sig trots allt passa Britt-Marie ganska bra.
Omdöme: Jag älskade En man som heter Ove och det här är nästan samma sak. Britt-Marie är härligt principfast och bestämd, men det är härligt att se henne anpassa sig till sin tillvaro när hon börjar få kärlek från människorna runt omkring sig. Gulligt och hoppfullt är nog de ord jag helst vill beskriva den med.

odesgudinnan-pa-salong-damourTitel: Ödesgudinnan på Salong d’Amour
Författare: Anna Jansson
Förlag och år: Norstedts (2014)
Typ och sidor: E-bok/Ljudbok – 274 sidor
Betyg: T T T

Handling: Angelika är frisör i Visby, men hennes jobb sträcker sig längre än till att fixa kundernas frisyrer. Hon försöker fixa deras liv, deras relationer. Och lyckas i många fall också. Men kan hon lyckas fixa en man till sig själv?
Omdöme: Småroligt och i många fall fyndigt. Som den deckarförfattare hon är kan Anna Jansson dock inte helt hålla sig borta från ett litet mysterium ens när hon skriver feel good och det blir lite krystat. Hade den fått vara renodlat feel good hade jag nog gillat den bättre.

not-that-kind-of-girl-en-ung-kvinna-berattar-vad-hon-lart-av-livetTitel: Not that kind of girl
Författare: Lena Dunham
Förlag och år: Norstedts (2014)
Typ och sidor: Danskt band – 306 sidor
Betyg: T

Handling: Lena Dunham berättar öppet om sitt liv hittills, om vad hon säger är en vanlig ung kvinnas liv och försök att hitta sig själv. Det blir mycket historier om män, om misslyckade sexuella relationer och ännu mer om män.
Omdöme: Jag förstår inte riktigt hypen med den här boken om jag ska vara ärlig. Men så har jag inte heller sett Girls. Jag hade hoppats på igenkänning, men det är skruvat och för mycket för min smak.

how-to-build-a-girlTitel: How to build a girl
Författare: Caitlin Moran
Förlag och år: Random house UK – 2014
Typ och sidor: Häftad – 343 sidor
Betyg: T T T

Handling: Tonåriga Johanna Morrigan har alltid trivts ganska bra med sitt liv i den lite kaosartade familjen. Fram tills nu. Hon inser att livet kan vara något annat och för att komma bort från sin bakgrund uppfinner hon sig en ny identitet – Dolly Wilde – och gör sig en karriär som musikjournalist, utan att egentligen ha någon erfarenhet av musik.
Omdöme: Caitlin Moran är som vanligt fantastisk på formuleringar. Liknelser som man aldrig hade kunnat tänka sig i de sambanden, oväntade kommentarer och roliga tips. Till och från blir det lite mycket tjat om sex, men på det stora hela är det nästan lika bra som tidigare.

Här ska läsas Astrid!

Astrid-Lindgren1

Jag har alltid varit oerhört fascinerad och imponerad av Astrid Lindgren, genom hela livet. Visst imponerades jag precis som alla andra barn av karaktärerna i hennes sagor, men också av något mycket mer. Jag ville vara Astrid. Det var (och är till stora delar fortfarande, om jag ska vara ärlig), min stora dröm att kunna skriva och berätta på ett sådant sätt som hon kunde.

Julens tv-dokumentär och helgens läsning av biografin har fått alla mina Astrid-känslor att bubbla upp på nytt. Och därför har jag bestämt mig – jag ska läsa om ett par böcker jag tror jag får en chans att se på ett helt nytt sätt (som när jag läste Bröderna Lejonhjärta igen för kanske fyra år sedan) och jag ska läsa ett par böcker jag aldrig tidigare läst av henne men som jag i och med biografin/dokumentären känner vore intressanta på olika sätt. Jag vill se hur jag ser dem med andra ögon än vad jag gjorde/skulle ha gjort när jag var liten och hur de är när jag vet bakgrunden till när de skrevs.

Därför har jag nu sett till att jag har en hel hög böcker att hämta på biblioteket i morgon och tänker göra det till min utmaning (även om det inte kommer att vara någon utmaning i bemärkelsen att det skulle vara tufft). På listan finns:

  • Mio min Mio. Känns som den bok jag mest av allt vill läsa efter att ha hört om Astrids tankar bakom och symboliken i mycket av det som händer. Plus att jag ärligt talat minns den ganska dåligt från när jag var liten.
  • Sunnanäng. Jag har aldrig läst den, och knappt ens hört talas om den förut. Men den framställdes som så viktig och intressant att jag helt enkelt måste.
  • Rasmus på luffen. En av böckerna från Astrids “Rasmus-period”. Tror att jag läste den någon gång, men är inte säker.
  • Kati i Amerika. Aldrig läst.
  • Britt-Mari lättar sitt hjärta. Det som var starten på alltihop och som jag aldrig läst.
  • Ronja Rövardotter. Tyckte mycket om den då och tror jag kommer göra det nu också.

Men förmodligen är det bara början. Vilka fler Astrid-böcker borde jag verkligen ta mig an, tycker du?

 

Höga förväntningar på Tartt

steglitsan'

För knappt två år sedan upptäckte jag Donna Tartt, tack vare en hemlig bokvän som skickade den till mig med budet att jag verkligen borde läsa den. Jag gillade den verkligen och därför var det ganska självklart att jag ville läsa hennes nya bok när den kom för ett tag sedan.

Det dröjde dock, men på Bokmässan köpte jag den som pocket när det var 4 för 3. Då fick jag det fantastiska tillropet “Åh, då får du ju en av världens bästa böcker på köpet”. Vilket minst sagt bådar gott.

Sedan har den fått stå ett tag i bokhyllan och vänta. Men nu är den nedplockad och ska läsas. Behöver jag säga att jag har höga förväntningar?

 

Så var årets sista månad

Mitt i alla årssammanfattningar missade jag att sammanfatta decemberläsningen, så det får väl helt enkelt göras nu.

Det blev en månad som präglades av flera bra böcker, och flera efterlängtade. Bland annat läste jag det jag tycker var årets bästa bok – Jag heter inte Miriam – och jag tog mig också för att läsa årets enda bok på engelska (Tack för det, Caitlin). Eftersom jag bestämde mig för att inte släpa på några böcker hem till julfirandet blev det dessutom en del e-böcker.

Och när pappa hade plockat fram en Astrid Lindgren-julbok kunde jag inte heller hålla mig undan från den, även om jag länge tvekade om en så liten bok skulle räknas i statistiken. Men det tycker jag allt att den får göra!

Lästa böcker i december:
Caitlin Moran: How to build a girl (Storpocket/343 s)
Klas Östergren: Gangsters (Inbunden/E-bok/Ljudbok/440 s)
Sharon Bolton: En mörk och förvriden flod (Inbunden/474 s)
Majgull Axelsson: Jag heter inte Miriam (Inbunden/451 s)
Peter Englund: Tystnadens historia (Inbunden/ 252 s)
Christoffer Carlsson: Den osynlige mannen från Salem (E-bok/240 s)
Astrid Lindgren: God jul: Astrid Lindgrens mest älskade julberättelser(Inbunden/97 s)
Maria Lang: Mördaren ljuger inte ensam (E-bok/211 s)
Agatha Christie: Herkules storverk (E-bok/268 s)
Taiye Selasi: Komma och gå (Pocket/372 s)

Lästa böcker: 10
Manliga/kvinnliga författare: 4/6
Svenska författare: 6
Deckare/spänning: 4
Sanning: 1
Klassiker: 0
Inbundet/pocket(danskt band)/E-bok/ljudbok: 5/2/4/1
Sidor: 3 148

Dags för ett läsmål?

De senaste åren har jag legat på mellan 60 och 70 lästa böcker per år. Utan att egentligen planera på något särskilt har siffran varit ganska konstant, men varierat en aning.

Men slutet av 2014 var så fantastiskt när det gällde läsning att jag nu funderar på om jag har förutsättning att åtminstone komma över 70 böcker 2015? Det borde inte vara någon större utmaning, och det vore ärligt talat lite roligt.

Det skulle i så fall innebära att jag i snitt måste läsa ungefär sex böcker i månaden. Vilket inte känns som helt otroligt – kanske skulle målet till och med vara högre ställt än så? Frågan är om det skulle vara hämmande att sätta någon slags mål, att läsningen skulle kännas som ett måste när jag inte kommer upp i sex böcker eller mer.

Hur gör du? Läser du bara eller har du någon gång haft ett mål att komma upp i ett visst antal böcker?

Utan tvekan (förra) årets bästa bok

miriamNär det är dags att sammanfatta 2014 års läsning behöver jag för en gångs skull inte fundera på vilken som var årets bästa bok. Jag blev helt överväldigad av Jag heter inte Miriam.

På sin 85-årsdag avslöjar Miriam sin mörka hemlighet för sitt barnbarn. Hon heter inte Miriam och hon är inte jude. I själva verket hette hon Matika och var rom. Men under transporten från Auschwitz till Ravensbrück väljer hon att ta över en död judinnas identitet. En hemlighet som hon väljer att behålla även när kriget är slut och de vita bussarna tagit henne till Sverige.

Det är fascinerande på många olika sätt. Miriam är en väldigt intressant person, som hade kunna. Hon tar hand om sina vänner, men hon är också rädd om sig själv. Och hon anpassar sig hela tiden efter den situation hon befinner sig i. Jag får också lära mig massor om romernas situation i Europa. Hur de visserligen behandlades bättre av nazisterna än judarna, men hur de i lägren stod längst ner.

Självklart är det en grym och hemsk historia, med tanke på när det utspelar sig. Tårarna rinner flera gånger och ilskan bubblar upp. Beskrivningen av hur Miriams lillebror ruttnar bort på grund av Mengeles experiment med noma-bakterien är vidrig.

Jag är imponerad av hur Majgull Axelsson har kunnat skriva det här. För mig skulle Miriam ha kunnat vara en riktig person. Det hon har varit med om har ju faktiskt hänt många andra på riktigt. Det gör att det samtidigt som det är en välskriven roman också blir viktig läsning.

T T T T T
Titel: Jag heter inte Miriam
Författare: Majgull Axelsson
Förlag: Brombergs (2014)
Typ och sidor: Inbunden – 451 sidor