Ont om guldgruvor
Annika ställer den här veckan en fråga som jag inte har några vidare bra svar på:
Många beställer sina böcker från Bokus eller Adlibris. Har du andra tips på internetbokhandlar eller liknande där man kan få tag på böcker till åtkomliga priser?
Köper jag böcker på nätet så gör jag det oftast från Bokus eller Adlibris. Jag har tyvärr inga hemliga guldgruvor och det är lite synd. Visst har jag hört talas om och även varit inne på Bokbörsen, men jag har aldrig köpt någonting därigenom och kan alltså inte uttala mig om huruvida det är bra eller dåligt. Härom veckan lyckades jag dock lista ut en boktitel och författare jag inte kom ihåg med hjälp av just den sidan. Så på det sättet var den väldigt bra.
Annars är den enda internetsida jag köpt böcker på Tradera. Och visst var det både smidigt, billigt och snabbt. Men som alltid på Tradera beror det ju mer på säljaren än på själva sidan huruvida köpet går bra eller dåligt.
Både romantiskt och förskräckligt
Det bästa av allt
Rona Jaffe (1958)
Forum, Inbunden – 479 sidor
Att skriva om den här boken är svårt. För hur lyckas man få ner en stark känsla i ord? Hur gör jag den känslan bäst rättvisa. Jag vill förklara för er på vilket sätts jag sugs in i 50-talets New York och blir en av de unga sekreterarna som jobbar på det stora förlaget. Caroline är den jag kommer närmast och får starkast känslor för; den av de unga kvinnorna som har starkast drömmar om att göra karriär. Självklart vill hon precis som de andra hitta den rätte, gifta sig och skaffa familj men hon vill också vara stark på egen hand. Det är därför hon har kommit till New York. Och för att hennes fästman bröt förlovningen för att hals över huvud gifta sig med en annan vacker, rik flicka.
Men de andra karaktärerna är också starkt uppbyggda. April gör mig lite ledsen och uppgiven när hon så enkelt ändrar sig efter hur hon tror att omgivningen vill att hon ska vara. Barbara är imponerande när hon försöker få en ensamstående vardag att gå ihop. Gregg har livet många drömmer om, som skådespelerska, men vill i smyg ha ett annat, mer vanligt familjeliv.
Männen framkallar också starka känslor, men av motsatt anledning. De är riktiga kräk emellanåt. Som tror att man kan behandla unga kvinnor hur som helst och som är säkra på att de kan vira vem som helst runt sitt lillfinger bara för att de har lite makt. Vidrigt. Och jag blir så ledsen när kvinnorna går på de enkla knepen, men samtidigt förstår jag dem och suckar lite över att sådan romantik (om än även falskt förpackad) inte riktigt finns i dagens samhälle.
Rona Jaffe tar upp kontroversiella ämnen till diskussion, både abort och sexuella trakasserier för att nämna två. Och det blir lätt att se det hur den tidens perspektiv – just för att det inte är någon bok som är skriven för att romantisera 50-talet utan är skriven just då för att visa på problemen för de här kvinnorna. Jag tror att det är därför min läsupplevelse blir så stark. Jag både lockas av den tiden och avskräcks – tänk vilken tur att samhället har gått framåt. Hur bra vi kvinnor egentligen har det. Men också att det är tack vare sådana här kvinnor, som levde före oss.
Jag klarar inte av att lägga ifrån mig boken och jag vill att den ska fortsätta och fortsätta. Få vara kvar i 50-talets New York och både fascineras och förskräckas.
Jo, visst gjorde jag det
Annika undrar:
Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?
Jag upptäckte flera nya författare 2011, till exempel Belinda Bauer precis som Annika. Men en författare som jag upptäckte förra året och sedan dess har hunnit återvända till tre ytterligare gånger är Jo Nesbø. Den norske deckarförfattaren som även är musiker och utbildad civilekonom. Han skriver om den norske polisen Harry Hole och som jag fortfarande har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om. Förmodligen finns det en sorts hatkärlek till böckerna och därför kan jag inte slita mig från dem.
Han har skrivit nio böcker om den egensinnige men duktige Harry Hole, samt en fristående roman (Huvudjägarna) och tre barnböcker om Doktor Proktor. I min bokhylla står sedan bokrean, när Ica sålde pocketversionerna för 29 kronor styck, hela fem stycken böcker om Harry Hole. Och förmodligen kommer jag inte att kunna slita mig från att skaffa fler.
Att läsa den eller inte läsa den
Jag verkar vara en av få bokbloggare som inte har läst Cirkeln. Och som inte just nu är i full färd med att sluka uppföljaren Eld. De har helt enkelt inte lockat mig, inte verkat vara någonting för mig. Häxor är som sagt inte riktigt min kopp te. Plus att för varje positivt ord jag läser om dem blir jag nästan mer inställd på att inte läsa dem.
Tills för några dagar sedan. Helt plötsligt började jag fundera på om jag inte skulle ge mig på Cirkeln trots allt. Om inte annat så för att se vad det är för någonting. Och om jag inte skulle gilla den så skulle det på ett sätt kännas bra – att få vara ett undantag till vad alla andra tycker. Men så pendlar jag tillbaka igen – varför skulle jag läsa den, när jag tror att jag inte kommer gilla den och det finns så mycket annat jag vill läsa. För att den förmodligen är lättläst och att det är en sådan där bok som du vill kunna säga att du har läst, piper min inre röst tillbaka.
Men jag vet inte vem av rösterna som vinner. Jag fortsätter vara kluven och ser vad som händer. Kanske läser jag, kanske läser jag inte. Det återstår helt enkelt att se.
Min att leka med i fyra veckor
Bibliotek är allt en bra uppfinning. Kan ni tänka er att jag gick dit, frågade lite om att låna läsplattor och gick därifrån med en? Utan deposition, utan avgift – allt som krävdes var ett helt vanligt lånekort. Och nu får jag ha en liten Readee i hela fyra veckor och låna så många e-böcker jag bara kan. Ganska fantastiskt eller hur?
Först ut fick Leif GW Persson äran att bli. Som testbok. Och än så länge kommer vi relativt bra överens, Readeen och jag. Utom när jag ska spara bokmärken. Då hoppar den helt plötsligt till och placerar bokmärket två–fem sidor längre bak. Så att jag måste bläddra fram till var jag egentligen var någonstans. Men jag kanske kommer på det så småningom. Jag har ju som sagt fyra veckor på mig.
Jag kan känna deras oro
Den hemliga historien
Donna Tartt (1993)
Pocket – 559 sidor
“En thriller för tänkande människor” lyder blurben från Newsday på omslaget till den här boken. Och det kan man väl minst sagt säga. För utan att ha huvudet med sig går det verkligen inte att läsa Den hemliga historien. Ibland krävs det till och med lite väl mycket tänkande, vilket kan få mig att skumma igenom stycken – och det gäller då delar där de pratar väldigt noggrannt om någonting i sin grekiska undervisning. Annars är det spännande och lite ångestframkallande hela vägen.
Richard Papen kommer till ett nytt internatcollege och hamnar snart i det hemliga, inre gänget som läser grekiska, trots att han är där tack vare ett stipendium och inte alls har samma bakgrund som de andra. Men det visar sig snart att de andra inte heller har helt ont om problem och overkliga drömmar. Tycker om att leka dionysiska lekar. Och kombinationen gör att det snart går över styr. På ett minst sagt farligt och ångestframkallande sätt.
Den enda bok jag kan jämföra Den hemliga historien med är Brott och straff. Känslan de båda böckerna framkallar hos mig är snarlik och jag mår nästan dåligt av att läsa om deras oro och ångest. Många gånger blir jag irriterad och lite arg, men ibland blir jag också rädd för Richards skull. Jag vill att han ska lämna det kultiverade, fina gänget och våga vara sig själv någon annanstans, någonstans som är tryggare. Men självklart vill han inte det. Det snurrar runt i mitt huvud när jag läser och jag måste hela tiden få veta hur de tar sig ur situationen de satt sig i. Sluta läsa? Inte en chans.
En klassisk sommar
Lyrans noblesser inbjuder till en mycket lockande läsutmaning i sommar. Nämligen en klassikerutmaning. Och eftersom “reglerna” inte är så svåra tror jag nog att det ska kunna gå mycket bra. Två eller tre klassiker lästa under tiden maj–augusti ska väl absolut gå att hinnas med? Speciellt eftersom det ju är en utmaning som går hand i hand med mitt nyårslöfte om att läsa fler klassiker 2012.
Vad ska jag då läsa? Borta med vinden står ju i min bokhylla och väntar så den får anses självklar. Sedan är jag inte riktigt säker. En Strindberg kanske, eftersom det ju ändå är Strindbergsåret. Eller Jane Eyre som jag lånade men aldrig läste i vintras.
Nej, det ska nog inte bli svårt att hitta potentiella kandidater till den här utmaningen.
Utmana mig gärna
Brukar du delta i bloggutmaningar och i så fall vilka? Finns det någon utmaning du saknar men som du själv inte orkar/vill/kan dra igång?
Ja, det är vad Annika vill veta i sin jerka den här helgen. Och svaret är självklart ja. Utmaningar är någonting jag gärna tar mig an, både när det gäller bloggen och läsningen i sig. Jag försöker alltid att svara på bokbloggsjerkan, emellanåt tar jag mig an Lyrans tematrio, jag håller på att försöka ta mig igenom utmaningen I min bokhylla (går sakta men säkert framåt) och senast härom dagen svarade jag på två enkäter i en utmaning med elva frågor till elva bloggare. Så visst tar jag mig an det mesta. Men självklart inte allt som dyker upp, utan jag väljer det jag själv tycker är roligt och intressant att vara med i.
När det gäller läsutmaningar är jag inte riktigt lika på. Och där har det en tendens att rinna ut i sanden efter ett tag. Jag försökte mig på den Nordiska utmaningen, men det har gått sådär och jag tror att jag har lagt ner den helt nu (men man kan aldrig vara säker). Ofta får sådana läsutmaningar efter ett tag rent motsatt effekt och läsningen blir till ett måste. Men en läsutmaning som var riktigt bra och givande var Annikas läsmaraton, då jag nästan nådde upp till mitt förutbestämda antal böcker på en månad. Så den kan gärna få dyka upp igen.
Om någon skulle få för sig att starta en Astrid Lindgren-utmaning skulle jag inte heller vara sen att tacka nej. Men att starta egna utmaningar är jag dålig på och väntar helt enkelt tills jag hittar någon som vill utmana mig. För då är jag gärna med – om det inte blir ett för tung lass att bära, vill säga.
Oengagerande ungdomsliv
Bort, bort
Anjum Hasan (Pocketförlaget 2012)
Pocket – 297 sidor
Sophie Das har flyttat från sin familj i den lilla indiska staden Shillong för att i stället pröva på storstadsliv i Bangalore. Men trots att hon har hittat både jobb och vänner känner hon sig inte riktigt hemma. Jobbet börjar bli tråkigt, värden ställer till problem och hennes pojkväns ständiga dröm om den finaste bilen får henne att undra hur människan egentligen fungerar. En resa hem till Shillong skulle få allt att kännas bra igen, men inte heller det känns rätt. Hennes föräldrar är inte riktigt som hon minns och hon ser sig själv stående någonstans mitt emellen, utan att höra hemma varken här eller där.
Jag hade verkligen hoppats att det här skulle bli bra, men i stället får jag en känsla av “Äntligen” när den är utläst. Det är svårt att sätta fingrarna på vad som blir fel, för egentligen skulle det kunna vara intressant och engagerande. Den visar att ungdomars drömmar liknar varandra oavsett var man lever, men eftersom Indien är ett land jag inte känner till så mycket om hade det kunnat bli exotiskt och lärorikt. Men i stället är det är seg och utan något riktigt driv. Trots att det finns några delar som är intressanta har jag svårt att riktigt engagera mig i Sophies liv.
Månad fyra
April blev min näst bästa månad besöksmässigt sedan jag flyttade över bloggen till egen domän vid årsskiftet. Läsmässigt var den däremot bara helt okej, då fyra böcker inte är jättemycket att hurra över. Vad man däremot kan säga är att det blev fyra bra böcker lästa och två av dem överraskade mig rejält.
Nattens cirkus motbevisade alla mina fördomar och visade sig vara så mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat ana. Och Skuggsida överraskade mig så totalt när jag kom till slutet att jag kände mig helt virrig och inte riktigt förstod vad som hade hänt.
Nyårslöftena struntar vi nog i att nämna den här månadens sammanfattning (med andra ord kan du gissa hur det gick).
Erin Morgenstern: Nattens cirkus (421 s)
Kristina Ohlsson: Paradisoffer (403 s)
Jo Nesbø: Smärtans hus (426 s)
Belinda Bauer: Skuggsida (383 s)
Antal böcker: 4
Kvinnor/män: 3/1
Svenska författare: 1
På svenska/engelska: 4/0
Deckare/thrillers/liknande: 3
E-bok: 0
Klassiker: 0
Antal sidor: 1 633
Senaste kommentarer