Jag kan inte förklara exakt varför, men läs den!

IMG_2999En dag låg en bok i min brevlåda. En bok jag aldrig hört talas om och som jag inte hade några speciella förväntningar på. Men det visade sig bli riktigt bra.

Utgångspunkten för hela historien är ett brev. Ett brev som Cecilia hittar när hon städar på vinden. Det visar sig vara ett brev från hennes man och har texten ”Öppnas i händelse av min död” på kuvertet. Hon blir självklart jättenyfiken och öppnar till slut det. Och ingen av oss, varken Cecilia eller jag hade nog kunnat tänka oss vad det står i det.

Parallellt med Cecilia får vi följa ett antal andra personer. Som en kvinna som blir lämnad av sin man för sin bästa väninna, och en kvinna vars dotter blev mördad för flera år sedan. Självklart förstår man att de här historierna kommer att vävas samman. Men man förstår inte hur. Förrän allt plötsligt brakar loss och boken blir något helt annat än vad man hade väntat.

Om man då har förväntat sig en småmysig, enkel feel good – som jag gjorde baserat på utseendet och det jag kunde läsa på baksidan – blir läsningen en chock. På ett bra sätt. Det här är så långt ifrån en klassisk feel good man kan komma. Det är snarast omöjligt att kategorisera den. Enda sättet är att läsa den.

T T T T
Titel:
Öppnas i händelse av min död
Författare: Liane Moriarty
Förlag: Albert Bonniers förlag (2015)
Typ och sidor: Inbunden – 346 sidor
Recensionsex

Efterlängtad uppföljare som nästan klarar förväntningarna

lotus-bluesJag blev stormförtjust i Kristina Ohlssons nya deckarserie när jag läste Lotus blues. Och att avsluta på ett sådant sätt att jag genast började längta efter del två var både effektivt och elakt.

Så jag blev överlycklig när jag till slut fick kasta mig över Mios blues. Förväntningarna var skyhöga. Om den klarade dem? Nästan.

För Kristina Ohlsson kan verkligen det här med spänning. Jag klarar inte av att lägga ifrån mig Mios blues alls. Jag vill verkligen veta var den lille Mio egentligen har tagit vägen – och på vilket sätt advokaten Martin Benner själv hör ihop med den mystiska personen om Sarah och den konstiga Lucifer. Så spänningen jag vet sedan tidigare att jag ska få gör mig inte besviken.

Däremot tycker jag att det ibland blir lite för mycket amerikansk thriller mot vad jag hade väntat mig. Lite väl skruvat. Emellanåt bara spännande och trevligt, men stundtals alldeles för mycket. Så hon balanserar på gränsen till att bli för överdriven, men efter mycket funderande tycker jag att hon håller sig på rätt sida.

Och Martin är en intressant person. Långt ifrån enkel, långt ifrån svartvit. Ganska skönt i den här deckarvärlden där poliser är huvudpersoner och ofta helt lever upp till den förväntade rollen.

Plus att jag tycker att det är briljant att sammanfatta Lotus blues i början av Mios blues. För jag kom ärligt talat inte ihåg allting när det gått ett tag sedan första boken kom och då var det väldigt tacksamt att få börja på det sättet.

T T T
Titel: Mios blues
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget (2015)
Typ och sidor: Inbunden – 389 sidor
recensionsex

En tyst månad

Det har visst blivit en tyst månad. Inga inlägg alls sedan den 1 april. Men ibland blir det så, när det är andra saker man hellre gör.

Jag hoppas dock att det kommer vända under maj och att jag dyker upp här lite mer. Och att ni trots det kommer tillbaka igen.

Det kom ett paket…

IMG_3109
Jag är med i Boklusens bokbyte – och nu har mitt paket landat i brevlådan. Och självklart kunde jag vänta länge med att öppna det och bara fundera på vad som fanns inuti det…

Eh, nej. Jag kastade mig genast över det av nyfikenhet. Både över vad som fanns i paketet och vem det kunde vara från. Och så här såg det ut när jag öppnade:

IMG_3111Min hemliga bokvän hade lyckats få ihop en mycket spännande blandning. Av böckerna var det bara Singoalla jag kände till och den passade ju mycket bra in på att jag vill läsa fler klassiker. Chokladen passar perfekt och teet tycker jag är fantastiskt gott. Så ett mycket lyckat paket.

Men jag lyckas inte lista ut vem du är, du hemliga bokvän. Vad någon av delarna en ledtråd?

 

 

Lite färre, men fortsatt bra

Läsflytet fortsätter att hålla i sig hyfsat. Även om jag inte kom upp i de förra månadernas nivå när det gäller antal lästa böcker så är det ändå klart godkänt. De är lite färre, bara fem, men eftersom samtliga hade relativt många sidor är det nästan samma sidantal som månaden innan.

Så här i efterhand inser jag att jag bara läst kvinnor den här månaden, vilket jag nog inte varit med om förut. Trevligt, och med varierande resultat. Jag har både haft positiva och negativa överraskningar.

Jag har även hunnit med att läsa och prata om min första bokcirkelbok någonsin (Att föda ett barn) och att till slut ta mig an Americanah (och bli besviken på den).

Men besvikelsen vägdes upp helt av den överraskning jag fick av Öppnas i händelse av min död som kom näst på tur, en bok jag aldrig ens hört talas om.

Med andra ord en helt okej läsmånad, även i mars.

Åsa Hellberg: Toscana tur och retur (Inbunden/309 sidor)
Jojo Moyes: Sophies historia (Inbunden/439 s)
Chimamanda Ngozi Adichie: Americanah (Inbunden/586 s)
Liane Moriarty: Öppnas i händelse av min död (Inbunden/346 s)
Kristina Sandberg: Att föda ett barn (E-bok/488 s)

Lästa böcker: 5
Manliga/kvinnliga författare: 5/0
Svenska författare: 2
Deckare/spänning: 1
Sanning: 0
Klassiker: 0
Inbundet/pocket(danskt band)/E-bok/ljudbok: 4/0/1/0
Sidor: 1 822