Jag kunde inte låta bli…

IMG_4933Innan den fjärde Millennium-boken släpptes tänkte jag att jag inte hade något behov av att läsa den. Jag behövde inte bidra till hajpen ännu mer.

Men så när den kom tänkte jag av någon anledning om. Jag vill veta om den är värd hajpen. Jag vill veta vad jag halv kritiserat, och vad jag pratat om. Så på lunchen tog jag en sväng förbi bokhandeln och införskaffade den.

Nu är jag snart på väg att börja läsa. Jag slog precis nyss upp den första sidan. Så vi får se om jag inte kan lägga den ifrån mig, eller om det är tvärtom. Återkommer i frågan.

 

Den sjuka Millennium-hajpen

millennium2

Jag har den senaste tiden om och om igen slagits av hur sjuk hajpen kring nya Millennium-boken är. Och i dag, med bara timmar kvar till lanseringen, verkar den ha exploderat.

Alldeles nyss såg jag David Lagercrantz i Aktuellt, som själv nästan beklagar sig över hur galet allting känns. “Jag är så trött på kändisskapet”, sa han apropå om han gjorde det för att bli internationellt känd och förklarade hur han tillbringat hela dagen i intervjuer. Stackarn. För han visste ju säkert inte vad han gav sig in på, och han har säkert inte fått betalt så att det kompenseras för det (visst ja, han ska ju skänka en hel del av pengarna till läsfrämjande, visserligen någonting positivt).

I dag hölls även första presskonferensen med Lagercrantz och en av de första frågorna var rätt slående för hela den här lanseringen – “Hur ska vi kunna ställa frågor när vi inte har fått läsa boken?”. Ett ytterst fåtal har fått boken för recension och de som har fått det har fått skriva på kontrakt där de lovar att inte ens berätta om att de läser den. Ingenting får komma ut förrän vid midnatt i natt. (utom på centralstationen i Stockholm förstås, där någon råkat ställa fram boken en dag för tidigt.)

Det är sjukt. Galet. Och frågan är hur det kommer att bli i morgon, när de första recensionerna äntligen kommer och vi får veta. Har han lyckats? Och hur kommer den här hajpen i så fall att fortsätta?

(lite längre funderingar om Millennium-hajpen kommer att finnas i Barometern på lördag)

Intressant och berörande om dödsstraff

sjudagarkvarSju dagar kvar att leva: En berättelse om brott och dödsstraff
Carina Bergfeldt.

Dödstraff är en komplex fråga. Och det är just komplexiteten i det hela som Carina Bergfeldt på ett så briljant sätt tar avstamp i. Hon träffar folk som är för, folk som är emot, folk som är drabbade och folk som är med och avrättar brottslingar. Och hon gör det utan att skriva oss på näsan, var och en får berätta sin historia och sin syn på det hela.

Men allt tar avstamp i den dödsdömde Vaughn Ross, dömd för dubbelmord för tio år sedan. När Carina träffar honom på Death row i fängelset i Texas har han sju dagar kvar att leva, sedan ska han avrättas. Han nekar fortfarande till brottet och kommer att göra så in i det sista.

Intervjun med honom är intressant, så pass intressant att man hade kunnat fylla en hel bok med bara hans historia. Men Carina nöjer sig inte med det, utan träffar mängder av andra människor. Och letar fakta. Hon belyser kort sagt dödsstraffsfrågan från alla tänkliga håll.

Jag berörs mest av två personer. Dels fängelseprästen som varit med om massor av avrättningar och som själv har en dödsdom över sig i form av ett cancerbesked. Hur han berättar om hur han alltid låter dem berätta sin historia för honom, hur han är villig att försöka förstå sig på dem. Och hans fina svar på Carinas fråga om vad man säger sista gången man träffar en människa man vet ska dö:
“Hej då. Tack för att du delade med dig av ditt liv.”

Den andra är mamman till lilla Candy som blev kidnappad och brutalt mördad. Medan hennes dotter är fylld av hat och bara har väntat på att mannen som mördade hennes syster ska dö är hon själv villig att förlåta, efter att nästan ha gått under av sorg. Hur förlusten av ett barn påverkar är grymt och i hennes fall har tanken på att mannen ska dö aldrig varit en tröst.

Den kommer att bli svår att glömma, den här boken. Att belysa ett så intressant och svårt ämne på ett så brett och välskrivet sätt är skickligt. Carina Bergfeldt har verkligen skrivit en bra reportagebok. Läs den.

T T T T
Titel: Sju dagar kvar att leva: En berättelse om brott och dödsstraff
Författare: Carina Bergfeldt
Förlag: Norstedts (2015)
Typ: Ljudbok

Det blir inte alltid som man tänkt sig

0809-Idaläser1

Jag trodde, i min enfald visade det sig, att semester och sommar skulle innebära att jag lyckades hitta tillbaka till bloggandet igen. Men det visade sig att jag hade totalt fel. Att åka till Grekland med uruselt wi-fi eller att sätta sig i en stuga på västkusten var inte de bästa planerna för att få i gång bloggandet. Eller för den skull att jobba mitt på sommaren, av någon anledning hittade jag annat att göra på kvällarna. (Läsa har jag dock gjort väldigt mycket hela sommaren)

Därför önskar jag att jag kunde säga att jag kommer tillbaka nu när det så att säga är höst igen och allt är tillbaka till det normala. Men det vågar jag inte lova. Om två veckor blir vi nämligen husägare och då lär en intensiv tid av flytt, målning och annat fix följa. En tid som jag längtar något oerhört efter, trots att det innebär att det inte blir någon Bokmässa för mig i år.

Så ni kanske får stå ut med att jag är lite sporadisk här en stund till. Men jag tänker försöka titta in med jämna mellanrum och verkligen anstränga mig. Skillnaden den här gången är att jag inte tänker lova att lyckas. Gör jag det blir det en bonus.

Semester = mycket läsning

Så var det då dags att sammanfatta juliläsningen. En månad som började med semester och därmed en hel del läsning på balkongen. Mycket bra för statistiken, jag gick under en dryg vecka från bok till bok. Sedan var det lite svagare, det tog tid att komma igenom Dödgrävarens dotter. Men samtidigt kändes det verkligen som en bok som behövde få ta tid, så det var nog rätt.

Nu väntar två nya semesterveckor, varav den ena i Grekland. Så statistiken för augusti kommer nog att bli något liknande.

Elisabeth Wein: Kodnamn Verity (Pocket/331 s)
Jojo Moyes: Etthundra mil (E-bok/379 s)
Andreas Norman: 9,3 på Richterskalan (Inbunden/275 s)
Brooke Davis: Millie Birds bok om döda saker (Inbunden/ 246 s)
Peter May: Svarthuset (Inbunden/363 s)
S K Tremayne: Istvillingar (E-bok/349 s)
Sofie Sarenbrant: Vecka 36 (E-bok/313 s)
Joyce Carol Oates: Dödgrävarens dotter (Pocket/624 s)

Lästa böcker i juli: 8
Manliga/kvinnliga författare: 3/5
Svenska författare: 2
Deckare/spänning: 3
Sanning: 1
Klassiker: 0
Inbundet/pocket(danskt band)/E-bok/ljudbok: 3/2/3/0
Sidor: 2 880 sidor

Fyra från att läsa-listan

fyraattlasaBläddrar runt lite hos Adlibris och Bokus – egentligen på jakt efter billiga pocketböcker i olika erbjudanden – men snubblar i stället in på avdelningar för nya och populära böcker hela tiden. Och därmed fortsätter jag i stället att utöka min läslista med allt fler böcker.

Just nu känner jag till exempel extremt mycket för att läsa de här fyra böckerna.

1. Anna Gavalda – Hjärtat i vår vänskap.
Helt enkelt för att jag fullkomligt älskar Anna Gavalda. Och jag vet att många säger att den här var något av en besvikelse men jag måste få bilda mig en egen uppfattning.

2. Carina Bergfeldt – Sju dagar kvar att leva.
Låter onekligen som ett intressant ämne, det här med dödsstraff. Och att hon faktiskt varit där och träffat folk låter ännu intressantare.

3. Romain Puertolas – Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som Eiffeltornet.
Jag har visserligen fortfarande inte läst om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp, men jag tyckte att Romain var underbar på bokmässan förra året. Så den här lockar definitivt.

4. Paula Hawkins – Kvinnan på tåget.
Verkar som att alla gillar den här, och eftersom jag ständigt är på jakt efter deckare/spänningsromaner som sticker ut från mängden vill jag tro att den här är en av dem.

Kanske kan någon av dem till och med hitta hem till mig?

 

Beslutsångest

Om tre veckor är jag i Grekland. Och jag planerar självklart för att ha mycket att välja på att läsa i en solstol vid havet. Men jag har lite beslutsångest – ska jag ta med pocketböcker eller läsplattan (som det nu var väldigt länge sedan jag använde)?

Fördelar pocket:
– Skönt att ligga och läsa
– Bättre flyt i läsningen
– Jag har en massa oläst liggande
Nackdelar pocket:
– Tar plats i packningen
– Svårt att ha valmöjlighet, måste välja först

Fördelar läsplatta:
– Jag behöver inte bestämma innan vad jag ska ta med mig, utan kan ladda in betydligt fler än jag kommer att läsa.
– Jag kan läsa sådant jag inte redan äger (genom att låna via biblioteket
– Lätt i packningen
Nackdelar läsplatta:
– Sämre läsflyt
– Får inte några av mina olästa böcker utlästa

Hm. Detta tål helt klart att funderas på. Tur att jag har ett tag på mig.

Bokbyte inför semestrarna

FullSizeRenderEn vän, som jag ofta pratar böcker med, och jag bestämde oss för att genomför ett litet bokbyte inför våra respektive utlandssemestrar. Och eftersom hon åker redan på måndag (medan jag har lite drygt tre veckor kvar till Grekland) gjorde vi det i dag. Och det här är vad jag fick med mig tillbaka hem. Det syns helt klart att hennes två favoriter är Ian McEwan och Joyce Carol Oates.

 

Bättre än förra året

Jag är ganska svag för statistik, och såhär i halvårsskiftet är det ju svårt att inte jämföra fjolårets läsning med årets. Och det är ganska förvånande, eftersom jag har känt det som att jag har haft det lite svagt när det gäller läsningen den senaste tiden – men uppenbarligen har jag haft fel.

2014 hade jag fram till den 30 juni läst 20 böcker, innehållande 7 709 sidor.

I år har jag fram till den 30 juni i stället läst 29 böcker, innehållande hela 11 206 sidor!

Det blir rätt intressant när man ser det på det sättet. Även om siffrorna egentligen inte spelar någon roll så är de ju rätt roliga.